Dachau

Dachau är en liten småstad med ca 40 000 invånare ca tre mil nordväst om München. I mars 1933 upprättade nazisterna ett koncentrationsläger i en gammal krutfabrik som hade byggts under första världskriget men lagts ned 1919. Lokalerna var slitna och delvis förfallna men tillräckligt rymliga och lämpliga för syftet. När lägret officiellt öppnade den 22 mars 1933 uppmärksammades detta dagen före i den nazistiska tidningen Völkischer Beobachter. Där kunde man läsa att ett läger för ca 5000 politiska motståndare nästa dag skulle öppna i närheten av Dachau. En vägskylt på vägen mellan München och Dachau visade vägen till dels lägret, dels SS område som byggdes intill lägret. Dachau var också det första officiella koncentrationslägret som nazisterna upprättade. Mycket tack vare att Bayern samma månad fick en nazistisk inrikesminister (Adolf Wagner) som därmed banade väg för Heinrich Himmlers SS att överta polisväsendet i Bayern. Under dess första fas var lägret litet till ytan och det fanns en öppenhet gentemot utomstående. SS tog t.o.m. emot besökare där (väl valda) delar av lägret visades upp för besökare. SS hade t.o.m. upprättat ett mindre lägermuseum i en barrack.

När koncentrationslägren omorganiserades 1936 behölls Dachau. Nazisterna började då att fängsla homosexuella, Jehovas vittnen, präster, frimurare, prostituerade, anti-sociala, judar och fångarna tvingades utföra slavarbete. Dachau fick som nazismens första läger agera modell för alla andra koncentrationsläger som upprättades runt om i Tyskland och Europa. 1937 började en omfattanade utbyggnad av lägret. Gamla lokaler som tidigare tillhört krutfabriken revs för att göra plats för nya barracker. Det byggdes också ett stort fängelse i lägret som kallades för bunkern och låg bakom lägerköket. Hit fördes fångar av disciplinära skäl eller som av olika skäl inte kunde förvaras tillsammans med andra fångar. Avrättningar förekom också i fängelset. Utanför fånglägret kom SS att bygga ut sitt område som till ytan var större än själva fånglägret. SS område blev som en liten mindre stad och som försörjdes av fånglägret. 

De första fångarna frigavs i regel efter ett par månader eller upp till ett år då nazisterna ansåg att de anpassats till det nya Tyskland. Efter omorganisationen 1936 blev det betydligt svårare för fångar att friges. Fram till krigsutbrottet var det i stort sett endast tyskar som satt i Dachau. Efter krigutbrottet fördes fångar från Europas alla hörn till Dachau och möjligheten att friges var, oavsett nationalitet, i stort sett obefintlig. Som det stora koncentrationsläger Dachau var kom det att förse hela den sydtyska krigsindustrin med slavarbetare. Efter krigsutbrottet kom också antalet döda öka drastiskt, främsta genom hårt slavarbete men också genom direkta avrättningar. Bl.a. så avrättades ca 4000 sovjetiska krigsfångar under 1941 och 1942 vid en befintlig skjutbana ca 2,5 kilometer norr om Dachau.

Som många andra koncentrationsläger utfördes det även i Dachau medicinska experiment som på fångar. I block 5 utförde Dr Sigmund Rascher på uppdrag av det tyska flygvapnet (Luftwaffe) medicinska experiment på fångar som utsattes för syrebrist, saltvattensförtäring, svält och nedkylning. Experimenten blev noggrant dokumenterade. Flera fångar dog till följd av experimenten.

På våren 1942 upprättades ett krematorium med två ugnar intill lägret för att kremera fångar som dött. Tidigare att döda fångar skickats till närliggande krematorium, men ökade antalet döda fångar gjorde att SS såg en fördel med att själva kremera döda fångar. Dels för att det var effektivare, dels för att det också var lättare att bibehålla sekretessen kring koncentratinslägren (inte bara Dachau). På våren 1943 byggdes ett större krematorium med sex ugnar bredvid det gamla. Det nya krematoriet kallades för Baracke X och bestod förutom av kremeringsugnar även av bl.a. en gaskammare, ett likrum och desinfektionsrum för kläder. Gaskammaren kom dock aldrig att användas för sitt syfte att gasa människor, även om uppgifter om det motsatta förekommer. Auschwitz första kommendant Rudolf Höss tjänstgjorde först i Dachau och det var härifrån han fick idén att sätta en skylt med texten Arbeit macht frei över lägergrinden i Auschwitz.

Dachau befriades av amerikanska styrkor den 29 april 1945. I likhet med Bergen-Belsen och Buchenwald blev befrielsen filmad. Enligt nazistiska dokument registrerades mellan 1933 och 1945 206 000 fångar, men troligtvis är siffran större då fångar anlände utan att registreras. Av dessa dog ca 45 000. Efter befrielsen och kriget användes lägret för diverse ändamål. Bl.a. som inkvartering för f.d. fångar som var svårt sjuka eller väntade på att repatrieras. Men också för att inhysa nazistiska partitjänstemän och medlemmar i SS i väntan på rättegång. Mellan 1945 och 1947 höll den amerikanska militärdomstolen 489 rättegångar mot misstänkta nazistiska krigsförbrytare i lägret. I slutet på fyrtiotalet användes delar av lägret som ett mottagningsläger för tyskar som fördrivits. I början på sextiotalet beslöt den bajerska regeringen att upprätta ett museum på platsen. Barackerna var dock i så pass dåligt skick att de revs, de hade dessutom från 1945 och framåt modifierats och byggts om för nya ändamål. Två baracker rekonstruerades för att ge besökaren en inblick.