Dresden
På kvällen den 13 februari 1945 och natten till den 14:e februari utsattes Dresden för ett flertal våldsamma bombanfall av brittiska och amerikanska bombplan. Bombningen av Dresden hade sedan 1942 föregåtts av bombningar av andra tyska städer där syftena var att med den tidens teknik och förutsättningar slå ut militära mål. Den brittiske flygmarskalken Arthur Harris (”Bomber” Harris) var chef för RAF Bomber Command (Brittiska bomb kommandot) vars uppgift var att utse mål och genomföra bombningarna av målen. 1942 lade Harris fram ett förslag för det brittiska kabinettet om strategiska bombningar vars syfte var att utplåna hela städer.
Detta var en del av det totala krig där varje aspekt av samhället berördes av kriget och det fanns en förhoppning från Harris (brittisk) sida att dessa bombningar skulle vara demoraliserande för befolkningen. Detta var (antagligen) en felaktig bedömning eftersom de tyska bombningarna av brittiska städer som tyskarna utförde i samma syfte snarare fick motsatt effekt. Harris var också känd för att inte låta sig hindras av några moraliska skrupler rörande civila offer och de kulturarv som gick förlorade genom bombningarna. I juli 1943 bombades Hamburg våldsamt av brittiska och amerikanska bombplan och mer eller mindre utplånade staden och dödade drygt 40 000 av dess invånare. Alla större tyska städer kom med tiden att bombas intensivt men med varierande konsekvenser.
Den medeltida och kulturhistoriska staden Dresden hade fram till februari 1945 undgått bombningar eftersom staden inte ansågs vara av industriell betydelse för den tyska krigsmakten. Staden blev också en tillflyktsort för flyktingar som sökt sig dit från bl.a. Breslau (nuvarande polska Wroclaw). Men både brittiska och amerikanska bedömningar ansåg ändå att staden i detta skede av kriget hade en betydelse för den tyska krigsansträngningen, kanske inte industriellt men väl logistiskt som en viktig knytpunkt. Men varningar kom också från bedömare om att staden var full av flyktingar och en katastrof var att vänta om Dresden bombades. De ansåg att de militära vinsterna inte kunde uppväga de civila förlusterna en bombräd skulle innebära. Men Churchill och kabinettet ansåg ändå att Dresden var värt att bomba och klartecken gavs.
Den första av fyra bombräder inleddes av brittiska bombplan sent på kvällen den 13 februari 1945. En andra brittisk räd genomfördes tre timmar senare, en tredje och fjärde räd genomfördes av amerikanska bombplan den 14:e och 15:e. Sammanlagt deltog ca 1300 bombplan som tillsammans fällde ca 3900 ton bomber. Brandbomberna som fälldes skapade ett inferno av eldstormar med temperaturer uppemot 1500 grader som förstörde allt i dess väg. Resultatet blev att Dresden fullständigt förstördes till ett pris av ca 25 000 civila offer, tusentals av dessa i skyddsrummen som inte kunde motstå hettan. Andra bedömare anser att siffran är betydlig högre än så och någon exakt siffra kommer antagligen aldrig att säkerställas. Efter bombningarna samlades svårt brännskadade kroppar ihop i högar och kremerades. Andra fördes till kyrkogården Heide i stadens norra delar där de begravdes i massgravar.
Nuvarande status: Återuppbyggt med monument/kyrkogård (2012).
Adress: Frauenkriche: An der Frauenkirche, 01067 Dresden. Heide kyrkogård: Moritzburger Landstrasse, 01129 Dresden.
Att ta sig dit: Promenad från centrala Dresden till Frauenkriche. Bil till Heide kyrkogård.
Litteraturtips: Taylor, Frederick: Dresden: tisdag den 13 februari 1945 (2005).
Efter kriget återuppbyggdes Dresden med undantag av stadens kanske mest kända byggnad Frauenkirche, och anledningen kan ha varit politisk. Dresden låg i vad som var det kommunistiska Östtyskland och bevarandet av ruinerna kan ha varit ett svar på det brittiska beslutet att bevara ruinerna efter Coventrys katedral som en nationell symbol för de tyska bombningarna av brittiska städer under 1940. Ruinerna efter Frauenkirche skulle då i en tid av en polariserad värld visa att västvärlden i likhet med nazisterna var kapabla att bomba städer utan hänsyn till konsekvenserna. Efter Tysklands enande började en insamling för att återbygga Frauenkirche. Återuppbyggnaden började 1994 och var slutgiltigt klart år 2000. Delvis har kyrkan återuppbyggts med originalmaterial som sedan krigsslutet varit lagrat just med hänsyn till en eventuell återuppbyggnad.
Bombningarna av Dresden nämns också i samma andetag som exempelvis bombningarna av Guernica 1937 och av Hanoi julen 1972. Det kontroversiella med Dresden var och är om det verkligen var motiverat att med sådan medveten kraft och förödelse i skede av kriget då det ändå bara var en tidsfråga innan Tyskland var besegrat. Lägg därtill stadens kulturhistoriska värden som fullständigt förstördes. Bombningarna kan även i seriösa kretsar ses som en krigsförbrytelse där anstiftarna var fullt medvetna om vilka konsekvenser bombningarna skulle få. Dessa argument har också använts av högerextrema för egna politiska syften som ett bevis för att de allierade medvetet syftade till att döda tyska civila (Bombenholocaust). Men en viktig skillnad mellan seriösa forskare och högerextrema representanter är att de förra inte har en politisk agenda medan de senare använder Dresden för politiska syften. För dessa högerextrema grupper används Dresden som en motvikt mot de nazistiska krigsförbrytelserna.
Ett annat exempel på hur kontroversiell bombningen av Dresden var är de minnesmonument som finns vid kyrkogården Heide där tusentals av bomboffren ligger begravda i massgravar. Att upprätta ett monument för bomboffren där nazisternas offer utelämnades var otänkbart. Ett sådant minnesmonument skulle kunna bli en symbolisk plats för de allierades brott mot det tyska folket och kunna användas som en motvikt mot nazismens brott. Vid massgravarna finns det ett monument som specifikt hedrar och minns bomboffren den 13 och 14 februari 1945. Men för att komma fram till detta monument måste besökaren passera ett annat monument. Detta är ett cirkulärt monument som består av fjorton pelare där varje pelare bär namnet på en plats. Dresden är en av platserna men övriga platser är ofrånkomligen kopplade till nazisternas brott, Coventry, Rotterdam, Warszawa, Leningrad, Lidice, Oradour, Bergen-Belsen, Ravensbruck, Theresienstadt, Dachau, Sachsenhausen, Buchenwald och Auschwitz. På marken finns det även rödaktiga triangulära stensättningar som ger associationer till de trianglar som fångarna i koncentrationslägren bar. För de som vill hedra Dresdens offer, oavsett skäl, skall även påminnas om nazismens offer.