Flossenburg
Flossenburg upprättades nära den tjeckiska gränsen 1938 på en höjd med branta lutningar. På våren och sommaren 1938 hade Hitler gjort anspråk på den delen av Tjeckoslovakien som kallades Sudeten. Hitler hotade t.o.m. med krig om inte Sudeten införlivades med Tyskland. Lägret var tilltänkt för dem som arresterades i samband med invasionen av Tjeckoslovakien. Münchenavtalet kom dock i vägen som förhindrade att kriget mot Tjeckoslovakien bröt ut 1938. I detta avtal tilldelades Tyskland Sudeten och politiska motståndare från detta område fängslades i Flossenburg. Före ockupationen av resterande Tjeckoslovakien i mars 1939 fängslades mestadels s.k. asociala och kriminella fångar i lägret.
Efter krigsutbrottet fängslades främst människor från de östliga områdena. De flesta fångarna tvingades arbeta i det närliggande stenbrottet, men fångar arbetade också i något av de ca 100 satellitläger som tillhörde Flossenburg, de flesta av dem med inriktning på krigsindustrin. Ett speciellt läger inom lägret byggdes 1941 för sovjetiska krigsfångar varav de flesta mördades. Trots att lägret var ganska litet till både ytan och antalet fångar var fångarnas tillvaro inte bättre än i något annat läger. Av lägrets ca 96 000 fångar dog ca 30 000 av svält, arbete, misshandel eller av att de mördades.
Flera av konspiratörerna i attentatet mot Hitler den 20 juli 1945 mördades i Flossenburg, bl.a. Wilhelm Canaris, f.d. chef för Abwehr, general Hans Oster, juristen Karl Sack, teologen Dietrich Bonhoeffer och officeraren Ludwig Gehre som alla avrättades den 9 april 1945. När amerikanerna befriade lägret den 23 april 1945 fanns ca 1500 fångar kvar i lägret. Innan dess hade SS evakuerat 15 000 fångar, gamla som unga, i en marsch mot Buchenwald och Dachau.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (1998).
Adress: Gedächtnisallee 5, 92696 Flossenburg.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).
Direkt efter krigsslutet i Tyskland upprättades små sporadiska monument, oftast på initiativ av fångarna själva. Döda fångar begravdes och f.d. kommendanter, officerare, vakter och andra som på något vis gjort sig skyldiga till brott och fanns i fångenskap ställdes inför rätta, vissa dömdes till döden, andra till fängelsestraff och några frikändes eller fick sin dom mildrad. F.d. fångar började samla ihop spillrorna av sina liv och gå vidare och i Tyskland, under den s.k. Adenauer eran, ville man dra och streck över det gamla och gå vidare.
Detta innebar att i det som blev Västtyskland (1949) så blev inte minnet av andra världskriget prioriterat såsom det blev i exempelvis det kommunistiska Östtyskland där flera monument och muséer upprättades, dock med en klar och tydlig politisk inriktning. I denna politisering av historien hamnade judarna i skymundan. Uppkomsten av Kalla kriget bidrog också till att fokus hamnade mer på nutid än på dåtid vilket gjorde att mycket av den nazistiska historien i Västtyskland låg i dvala ända fram till murens fall 1989. Först då började man i det som varit Västtyskland ta sig an sin nazistiska historia och upprätta både monument och lyfta fram f.d. koncentrationsläger som en del av den gemensamma tyska historien. I Östtyskland reviderades och avpolitiserades tidigare monument och muséer och gav de en men korrekt historisering. För Flossenburgs del innebar detta att man först 1995 började bygga och upprätta ett museum där lägrets historia bevarades utifrån vad som fanns kvar att bevara.
Trots detta så hamnar Flossenburg i skymundan av Dachau i delstaten Bayern och är betydligt mindre känt än vad Dachau är. Dachau närhet till München gör det också enklare att nå med exempelvis pendeltåg medan Flossenburgs geografiska läge mer eller mindre förutsätter att man har tillgång till bil. Många av de historiska byggnaderna är borta i Flossenburg och när jag var där 1998 var det fortfarande under uppbyggnad. Det är ett lagom stort museum med en blandning av raserat och bevarat, stenbrottet där fångarna slavarbetade finns kvar strax utanför lägret och är ett bra komplement till muséet.