Frankfurt - IG Farben
IG Farben är en förkortning av Interessen-Gemeinschaft Farbeindustrie AG och var ett kemiskt företag som hade sitt huvudsäte i Frankfurt am Main. Företaget hade grundats 1925 och var 1928 Europas fjärde största företag. Men företaget var fram till 1932 hårt ansatt av nazisterna pga. att ett flertal av företagets direktörer var judar. Men båda var väl medvetna om att ett ömsesidigt samarbete gagnade bådas syften. Farben specialiserade sig bl.a. på att framställa syntetiskt bränsle och gummi vilket var viktigt för nazisternas planer på att förbereda Tyskland för ett framtida krig.
Farbens nära samarbete med nazisterna gav företaget möjlighet att lägga under sig liknande företag eller företag som kunde användas för kemisk framställning i de ockuperade länderna. Bl.a. upprättades ett stort fabrikskomplex (Buna-Werke) i Auschwitz 1941 för framställning av syntetiskt gummi. Anledningen till att fabriken förlades i Auschwitz var möjligheten att hyra billig arbetskraft från de närliggande koncentrationslägren Auschwitz I och Auschwitz II – Birkenau. Det stora behovet av arbetskraft i fabriken var skäl nog för tyskarna att upprätta ett tredje Auschwitzläger i närheten av fabriken och som kallades för Auschwitz III – Monowitz.
IG Farben hade en stor aktieandel (42,5 procent) i ett företag som kallades för DEGESCH (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung, Tyska företaget för bekämpning av ohyra). DEGESCH hade grundats 1919 av ett företag som hette Degussa och som hade en lika stor aktieandel i DEGESCH som IG Farben. DEGESCH framställde gasen Zyklon B (cyanvätegas, HCN) som var framställd för bekämpning av ohyra som löss och råttor som de sedan sålde genom företaget Tesch und Stabenow från Hamburg till bl.a. den tyska armén och senare även SS som använde gasen för att mörda judar.
Nuvarande status: Bevarat med monument (2011).
Adress: Grüneburgplatz 1, 60323 Frankfurt am Main.
Att ta sig dit: Tunnelbana till stationen Holzhausenstrasse.
Litteraturtips: Borkin, Joseph: Hitler & IG Farben (1978).
1947 ställdes 22 direktörer och andra ledare inom IG Farben inför rätta i Nürnberg anklagade för krigsförberedelser, brott mot freden och brott mot mänskligheten. 13 av de anklagade dömdes till fängelsestraff mellan 18 månader till sex år. Efter kriget fick IG Farben problem att fortsätta sin verksamhet, företaget konfiskerades av segrarmakterna som styckade upp det. De industrier som tillhört IG Farben i vad som blev Östeuropa förstatligades av de kommunistiska regimerna. 1952 lades företaget ner, men det innebar inte att det slutade existera som en laglig enhet utan fortsatte att existera som ett bolag. 2011 gick det fortfarande att handla med aktier som tillhört IG Farben och i Västeuropa såldes delar av företaget ut till intressenter. 2011 fanns det tre företag med ursprung i IG Farben. Skadeståndskraven till f.d. slavarbetare som hyrdes ut av SS till IG Farben är en process i sig där det idag verkar vara svårt att avgöra vem som skall betala vad. 2011 huserar Johann Wolfgang Goethe universitetet i byggnaden.
IG Farbens samarbete med nazisterna är ett tydligt exempel på hur en industri ställer sig till politikens förfogande. IG Farben förstod att med nazisterna vid makten fanns det möjligheter till geografisk utvidgning, ekonomiskt inflytande och teknisk utveckling i en tid när Tyskland återtog sin plats som europeisk stormakt. De gjorde det utifrån fri vilja och inte utifrån någon form av hot och deras kunskap bidrog till att bygga upp den tyska krigsmakten även om det innebar utnyttjande av slavarbetare. Om IG Farben avstått från att samarbeta med nazisterna hade konsekvensen bara blivit att nazisterna vänt sig till andra företag och risken hade då blivit att IG Farben förlorat sin position som marknadsledande inom kemisk industri. Ett sådant tillfälle gick bara inte att missa och eventuella ideologiska skiljaktigheter fick snällt vika åt sidan. Men även nazisterna förstod vikten av att ha IG Farbens kunskap till sitt förfogande och var beredda till eftergifter om det tjänade deras egna syften.