Hadamar

Mentalsjukhuset i Hadamar ersatte i januari 1941 Grafeneck som avvecklat T-4 programmet i november 1940. Den personal som arbetat i Grafeneck förflyttades till Hadamar. T-4 konfiskerade källarplanet och inrättade en mordcentral och mordprocessen var likadan i Hadamar som i de övriga fem eutanasicentraler. Offren mördades genom koloxidsförgiftning som släpptes in i gaskammaren via ledningar från ett anslutande rum. Gaskammaren var kamouflerat till ett duschrum. Mellan januari och augusti 1941 anlände det i stort sett dagligen grå bussar med övertäckta fönster till mentalsjukhuset i Hadamar. Människor som i enlighet med T-4 programmet bar på obotliga sjukdomar och skulle mördas. Människorna blev registrerade, fick klä av sig och mördades. Vissa lik dissekerades i medicinskt syfte före kremering.

När T-4 programmet avslutades officiellt i augusti 1941 demonterades all teknisk utrustning. De rum som rekvirerats av T-4 återlämnades till mentalsjukhuset. Officiellt mördades drygt 10 000 människor mellan januari och augusti 1941. Hadamar återupptog mordverksamheten 1942 under den s.k. vilda eutanasin. Människorna mördades då av främst giftinjektioner. I april 1943 öppnades en avdelning för barn från judiska blandäktenskap. Detta var barn vars ena förälder var av judisk börd. Det är dock svårt att klargöra exakt hur många barn från judiska blandäktenskap som anlände till Hadamar mellan 1943 och 1944. Det finns inga bevis för att dessa barn skulle vara bärare av några som helst fysiska och psykiska sjukdomar. Anledningen till deras internering var pga. deras judiska påbrå och därför mördades de med en giftinjektion.