Prinz Albrecht Strasse
I april 1933 utnämnde Hitler Hermann Göring till Preussens ministerpresident. Han blev därmed chef för Preussens polis som hade sitt högkvarter i Rote Burg vid Alexanderplatz. Samma månad grundade Göring en politisk polis som fick namnet Gestapa, Geheime Statspolizeiamt, och som förkortades GPA. Görings förebild var den sovjetiska säkerhetspolisen GPU, men eftersom denna förkortning var alldeles för lik GPU bytte Gestapa namn till Gestapo (Gehieme Statspolizei). Gestapo kom att bli Görings egen hemliga politiska polis och oberoende av inrikesministeriet. För att förtydliga att Gestapo var oavhängigt från både den preussiska polisen och inrikesministeriet lät Göring i maj 1933 flytta Gestapo till en byggnad på Prinz Albrecht Strasse. En del utav Gestapos underavdelningar (referaten) var dock utlokaliserade på andra platser i Berlin. Under våren 1934 kände sig Göring hotad av SA:s allt större maktbegär. Göring allierade sig då med Himmler och hans SS som också vuxit sig starka. Göring utsåg i april 1934 Himmler till Ställföreträdande chef och inspektör av Preussens hemliga polis (Gestapo), men i realiteten var han dess chef.
Gestapo blev vid krigsutbrottet en avdelning inom Rikets centrala säkerhetsbyrå (Reichssicherheitshauptamt). Chefen för Gestapo var juristen Heinrich Müller som före 1933 arbetade inom delstaten Bayerns politiska polis där han bl.a. ledde juridiska mål mot nazister. Efter Hitlers makttillträde tjänstgjorde han inom SD där hans färdigheter och lojalitet innebar att han befordrades i snabb takt. Hans kunskaper om den sovjetiska säkerhetstjänstens metoder gjorde honom oumbärlig. Mellan 1939 och 1945 var han chef för Gestapo och gick under namnet Gestapo-Müller. Han var en av de mest fruktade personerna både i och utanför Tyskland. Som chef för Gestapo hade han ett stort ansvar för att bl.a. judar och politiska motståndare arresterades och skickades till koncentrationsläger. Han försvann i maj 1945 och har aldrig officiellt hittats eller identifierats och det kan mycket väl vara så att hans kropp aldrig återfunnits. Högkvartret bombades svårt i slutet av kriget.
Nuvarande status: Raserat med museum (2010).
Adress: Niederkirchnerstrasse 8, 10963 Berlin.
Att ta sig dit: Pendeltåg eller tunnelbana till stationen Potsdamer Platz.
Litteraturtips: Höhne, Heinz: Hitlers SS och Gestapo (1967).
1956 sprängdes ruinerna pga. byggnadens mindre ärorika historia och marken stod länge orörd, men i början på åttiotalet började det städas upp. Själva utgrävningarna av platsen pågick i mer än tjugo år och har därför lite elakt kallats för Nazismens Pompeji. Man har bl.a. frilagt fångcellerna på källarplanet. Det återstår att se om de arkeologiska utgrävningarna är färdiga. Även museets utformning hade föregåtts av en minst lika lång och utdragen historia när det stod klart 2010. Gestapo har (med all rätt förvisso) blivit ett begrepp som är så starkt förknippat med nazismen att vi ofta pratar om det som om det vore en polisinstans överställt allt annat. Men detta är felaktigt, i verkligheten hade Gestapo många gånger en underordnad roll eller hade vare sig mer eller mindre makt än någon annan avdelning inom RSHA. RSHA var i sin tur en av flera avdelningar inom SS organisation. Eftervärlden har gett Gestapo mer makt och inflytande än vad det någonsin kunde önska när det begav sig.