Ravensbruck
Det var inte alla kvinnor som fann Hitler och nazismen attraktiv och detta gjorde att Himmler beslöt att öppna ett speciellt koncentrationsläger enbart för kvinnor. Ca 2000 kvinnliga fångar från koncentrationslägret Lichtenburg transporterades till Ravensbruck på våren 1939 för att bygga upp ett läger till dem själva. Lichtenburg var ett utav de första koncentrationslägren som upprättades 1933. Lägret låg i ett gammalt medeltida slott i en liten stad dryga tio mil söder om Berlin. Lägret existerade fram till 1939 då det slutligen avvecklades och lägrets kvinnor förflyttades till Ravensbruck.
Våren 1941 byggdes även ett läger i lägret för manliga fångar. Judar, zigenare, Jehovas vittnen, prostituerade är några av de kategorier av människor som satt i lägret och de fick bl.a. arbeta i små närliggande fabriker och farmer. Den kvinnliga delen av lägret vaktades av kvinnliga SS vakter som var lika brutala i sin behandling av fångarna som sina manliga kollegor. På våren 1942 byggdes ett läger för unga kvinnor ca 500 meter från Ravensbruck och som kallades för Uckermark.
På sommaren 1942 blev lägret en viktig del i den nazistiska läkarvetenskapen. SS-läkarna började med att simulera krigsskador på fångar. Bl.a. utfördes onödiga bentransplantationer och fångarna utsattes för skottskador. Skadorna behandlades sedan med ett bakteriedödande ämne som heter sulfanilamid för att prova dess effektivitet på just skottskador. Kvinnor utsattes också för steriliseringsexperiment eftersom nazisterna ville behålla kvinnornas arbetsförmåga men samtidigt göra dem infertila.
I början av 1945 byggdes på Himmlers order en gaskammare intill krematoriet för att mörda de fångar som inte var kapabla att arbeta. Gaskammaren förstördes vid krigsslutet. I slutet på mars 1945 gav Himmler tillåtelse för det svenska och danska Röda korset att evakuera 500 kvinnliga fångar. Dessa hämtades i de s.k. vita bussarna till Danmark och Sverige. I samband med detta frigavs även ca 2500 tyska fångar. Strax utanför lägret finns det en lång gata med stora gula villor där SS personalen bodde under sin fritid. Ca 130 000 människor gick igenom lägret under dess existens. Den sovjetiska Röda armén befriade lägret den 3 maj 1945 och blev kvar ända till 1993.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (2011).
Adress: Strasse der Nationen, 16798 Fürstenberg/ Havel.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).
Något som gör det här museet intressant är att man 2010 integrerade en del av SS bostadsområde. Detta område låg precis utanför lägret och bestod av ett flertal rymliga villor där SS officerare bodde med sina familjer. Efter kriget övertogs villorna av den sovjetiska Röda armén. När de sista ryska trupperna lämnade Ravensbruck 1993 använde museet villorna till bl.a. förråd medan andra stod tomma. Ravensbruck har sedan det blev ett museum i mitten på nittiotalet expanderat och tidigare outforskade delar av lägret har blivit en del utav museet. Att det tog nästan tjugo år för museet att även göra SS bostadsområde till en del av museet har sin förklaring. Inledningsvis var det själva fånglägret där de nazistiska brotten ägt rum som var i fokus.
Att visa upp en SS officers villa var otänkbart, det kunde skapa en uppfattning om att det var människor som bodde där och detta överensstämde inte med den demonisering som skapats om den blodtörstige nazisten. Men allt eftersom har man lärt sig att hantera och se nazisterna som människor och inte som demoner. Det handlar inte om att rehabilitera nazismen utan visar snarare att människor är kapabla till de mest avskyvärda brott om de rätta (eller felaktiga) förutsättningarna skapas. Tack vare att inte villorna förstördes eller såldes ut till privatpersoner gav det museet en möjlighet att visa hur en SS officer bodde med sin familj. Det ger ett visuellt intryck av den dubbelnatur som rådde bland SS officerarna. På ”arbetet” var de kapabla att begå grymheter mot andra människor för att sedan efter ”arbetet” vara en omsorgsfull familjefader. Denna del av museet står i skarp kontrast till den andra delen men den ger en värdefull inblick i människans dubbelnatur.