Reitwein

Platsen var länge outforskad och först långt efter gjordes utgrävningar av platsen. Man har frilagt och återskapat både stigar och själva observationsplatsen varifrån Zhukov följde slaget. Själva bunkern finns dock inte kvar.

Marskalk Zhukov är Sovjetunionens (och Rysslands) mest dekorerade och respekterade marskalk genom tiderna. Det fanns givetvis politiska motiv till varför Zhukov fick den uppmärksamhet han fick både under och efter kriget. Efter kriget blev han utnämnd till militär befälhavare för den av Sovjetunionen ockuperade delen av Tyskland. Stalin ogillade dock Zhukovs popularitet som han såg som ett hot mot sin egen maktposition. Zhukov förpassades därför till Odessa där han blev utnämnd till befälhavare för Odessas militärdistrikt, långt ifrån maktens centrum i Moskva. Efter Stalins död blev han utnämnd till försvarsminister.

Zjukov kom att uppleva tre ledare, Stalin, Chrusjtjov och Brezjnev som alla förstod att Zjukov kunde användas för de egna politiska syftena. Men samtidigt fick han erfara deras kallsinninghet, så fort hans popularitet växte och utgjorde ett reellt eller ett upplevt hot blev han förpassad till någon avlägsen plats långt borta från maktens centrum. Bara för att rehabiliteras vid ett senare tillfälle. Zjukov var aldrig någon slipad och taktisk politiker med förmåga att stå på egna ben utan var beroende av de vingar under vilkas beskydd han befann sig. Efter Sovjetunionens sönderfall har Zjukov (vid sidan av Peter (I) den store) blivit en symbol för rysk nationalism. De nya ledarna letade med ljus och lykta efter någon som kunde fylla det tomrum som socialismen efterlämnade och vad passade bättre än den man som i Ryssland är mest förknippad med segern över Nazityskland. Zjukov ligger begravd vid Kremlmuren och på femtioårsdagen av segern över Nazityskland restes intill Röda torget i Moskva en staty av Zjukov sittande på sin vita häst.