Sachsenhausen

På sommaren 1936 blev SS ledaren, Heinrich Himmler, utsedd till Tysklands högste polischef. Himmler kom då att bygga ut antalet koncentrationsläger och på sommaren 1936 började ett nytt koncentrationsläger i Sachsenhausen, Oranienburg, norr om Berlin att byggas av fångar från Emslandslägren. Lägret byggdes från grunden och kom i likhet med Dachau utanför München att bli ett läger som en symbol för SS makt i det nya Tyskland. Närheten till Berlin gjorde också att lägret fick en speciell status. Sachsenhausen blev ett läger där vakter och annan personal fick både utbildning och erfarenhet för nya uppgifter i det senare ockuperade Europa. Bl.a. så tjänstgjorde Rudolf Höss i Sachsenhausen som Rapportführer innan han blev förflyttad till Auschwitz för att upprätta ett läger på våren 1940. 

Lägret byggdes som en liksidig triangel med barackerna grupperade symmetriskt kring en axel med kommendanturen centralt placerad. Framför kommendanturen låg en semicirkulär uppsamlingsplats där fångarnas närvaro kontrollerades. Under de första åren var det främst politiska fångar som fängslades i Sachsenhausen, men fr.o.m. 1938 började även fångar utifrån rasisitiska motiv att fängslas, bl.a. judar, roma och slaver, men också homosexuella, prostituerade, kriminella och asociala (tiggare, dagdrivare, alkoholister, arbetsskygga). Som en följd av Kristallnatten i november 1938 var Sachsenhausen ett utav tre läger som judar skickade till (de övriga två var Dachau och Buchenwald). Ca 6000 judar fängslades i Sachsenhausen som en följd av Kristallnatten.

Efter krigsutbrottet 1939 fängslades även utländska medborgare i Sachsenhausen och 1944 var inte mindre an 90 procent av fångarna utländska medborgare. Dessa kom främst att utnyttjas som slavarbetare i något av de många satellitläger som upprättades och lades under Sachsenhausens administrstion. Störst var Klinkerwerk ca två kilometer nordöst om lägret där man tillverkade tegel för att användas vid bygget av den nya huvudstaden Germania. Efter krigsutbrottet var det främst inom krigsproducerande industrier som fångarna tvingades arbeta. Krigsfångar skickades också till Sachsenhausen och i november 1941 anlände ca 18 000 sovjetiska krigsfångar. De tillsammans med judar var den kategori fångar som hade det allra svårast i lägret. Inte mindre än ca 13 000 mördades. Det var även i Sachsenhausen som bl.a. norska fångar i block 18 arbetade med att förfalska engelska sedlar. Dessa skulle sedan enligt nazisternas planer spridas över England för att skapa inflation och allvarligt skada den brittiska ekonomin. 

Det bedrevs även omfattande medicinska experiment på oskyldiga fångar i lägret, oftast med dödlig utgång. Fångar infekterades medvetet med kallbrand som senare behandlades med ett nytt antiseptiskt botemedel. Många soldater i den tyska armén drabbades av kallbrand därav detta experiment. Läkarna provade också en ny form av ammunition som innehöll gift. Tanken var att om fiendens soldater inte dog av skottet skulle de istället dö av den infektion som orsakats av skottskadan. Därför skottskadades fångar medvetet för att läkarna skulle kunna följa infektionens förlopp och resultat. men det var främst genom svält, sjukdomar, slavarbete, misshandel som fångar dog i Sachsenhausen. Vid en befintlig skjutbana strax öster om lägret användes av SS som en avrättningsplats.

Redan 1939 byggdes ett mindre krematorium i lägret för att kremera döda fångar. Men då antalet döda fångar drastiskt ökade under kriget började tyskarna under 1942 att bygga en större anläggning som kallades för Station Z. Här fanns inte bara flera och större kremeringsugnar utan här fanns också speciella rum och platser där fångar som dömts till döden mördades. 

I början på 1945 fanns ca 71 000 fångar i lägret, inkl. satellitläger. Den högsta SS ledningen, inkl. kommendanten SS-Standartenführer, Anton Kaindl, förstod att Sachsenhausen riskerade att övertas av den sovjetiska Röda armén som närmade sig österifrån. I februari mördades ca 3000 fångar som av SS ansågs vara farliga. Ca 13 000 fångar skickades till Mauthausen respektive Bergen-Belsen. Den 21 april 1945 tvingades de kvarvarande ca 30 000 fångarna ut på en dödsmarch nordväst. Tusentals av dessa dog elelr dödades av SS längs vägen. Den 22 april befriades lägret av ryska och polska enheter, kvar fanns då ca 3000 fångar som varit i för dåligt skick att kunna evakueras. Ca 300 som inte överlevde befrielsen begravdes i sex stycken massgravar på lägerområdet. Uppskattningsvis satt ca 200 000 fångar fängslade i Sachsenhausen mellan 1936 och 1945, som alltid är det svårt att uppskatta antalet döda, men uppskattningvis dog ca 50 000 i lägret eller i något av satellitägren.

I augusti 1945 upprättade Sovjetunionen ett interneringsläger för tyskar som varit nazister eller misstänktes för att vara nazisympatisörer i en del utav det f.d. koncentrationslägret. Detta interneringsläger kallades för Specialläger 7 och existerade fram till våren 1950 när det stängdes. Ca 12 000 människor dog under den sovjetiska perioden.