Waakirchen

Runt om i det ockuperade Europa upprättade tyskarna koncentrationsläger och andra typer av läger. Ett syfte med dessa läger var att utnyttja fångarna som slavarbetare och då främst inom krigsindustrin. När de tyska militära framgångarna vändes till motgångar och de tyska arméerna tvingades retirera och överge ockuperad mark hotades dessa läger av fienden. Från tysk sida var fångarna värdefull arbetskraft och ville inte att de skulle falla i fiendens händer. De fångar som inte var alltför sjuka tvingades därför ut på s.k. dödsmarscher och tvingades att marschera till andra läger längre från fronten. Där var tanken att de återigen skulle sättas i arbete.

Pga. de levnads och arbetsförhållanden som fångarna levt under var de flesta utmärglade och sjuka när de evakuerades. Många klarade därför inte av att marschera utan dog längs vägen. De fångar som inte klarade av att marschera sköts av SS vakterna eller dog av utmattning eller sjukdom. Liken efter dessa lämnades oftast vid vägkanten. I några fall kunde evakueringen ske med tåg och då i ouppvärmda vagnar eller öppna vagnar och blev då exponerade för väder och vind. De flesta större evakueringar av lägren började under hösten 1944 för att kulminera på våren 1945. Många dödsmarscher gick igenom städer och byar och det var förenat med dödsstraff för civila att hjälpa evakuerade fångar.

I slutet på mars 1945 började fronten närma sig Dachau och SS beslöt därför att evakuera de fångar i lägret som inte redan var döda eller för sjuka. Vid den här tidpunkten hade antalet fångar i Dachau ökat eftersom fångar från bl.a. Auschwitz, Natzweiler-Struthof, Flossenbürg och Buchenwald anlänt till lägret. Den drastiska ökningen av fångar bidrog till att försämra förhållandena i lägret än mer. Den 26 mars tvingade SS iväg ca 7 000 fångar på en dödsmarsch söderut med Österrike som en tänkt destination. Evakueringen gick genom flera byar och mindre städer och tusentals fångar dog längs vägen.

Den 2 maj närmade sig amerikanska trupper staden Waakirchen, ca sex mil söder om München. Ca två kilometer väster om Waakirchen fann amerikanarna hundratals fångar, både levande och döda, utspridda på ett fält lätt täckta av nyfallen snö. Dessa fångar hade övergivits av SS och lämnats åt sitt öde. Under två dagar omhändertogs fångarna av trupperna innan mer avancerad medicinsk personal anlände och tog över. Långt ifrån alla överlevde sin befrielse.