Söder om Berlin ligger Zossen och här hade mellan 1939 och 1945 OKW och OKH sina underjordiska högkvarter. Den del av högkvarteret som OKH hade sin verksamhet i kallades Maybach I medan OKW var förlagda till Maybach II. Både Maybach I och II var stora bunkerkomplex i flera våningar.
OKW är en förkortning av Oberkommando der Wehrmacht OKW och hade grundats på hösten 1938. OKW ersatte det tidigare krigsministeriet som Hitler lät upplösa i samband med att krigsminister Werner von Blombergs avgick samma höst. OKW var en länk mellan parti och armé (ej Kriegsmarine och Luftwaffe) och gav Hitler en inblick i det militära arbetet på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Detta innebar att Hitler kunde granska armén mer ingående än vad han kunde (och ville) göra med Oberkommando der Marine (OKM) och Oberkommando der Luftwaffe (OKL). Både OKM och OKL var betydligt mer självständiga och utsattes inte för Hitler granskning och inblandning i samma utsträckning som armén. Detta innebar inte att de kunde göra som de ville men Hitler lade sig sällan i deras operationer. OKW:s chef mellan 1938 och 1945 var fältmarskalk Wilhelm Keitel, en stor beundrare och lakej till Hitler som lydde minsta lilla vink från sin herre.
OKH är en förkortning av Oberkommando des Heeres och hade grundats 1936 och var arméns högsta organ. Dess förste chef var Generalöverste Werner von Fritsch som dock tvingades avgå 1938 ungefär samtidigt som krigsminister von Blomberg avgick. Fritsch efterträdes av fältmarskalk Werner von Brauchitsch som blev kvar på posten fram till det militära debaclet utanför Moskva i december 1941. Därefter utnämnde Hitler sig själv till chef för armén. Detta innebar i praktiken att OKH blev ett redskap för OKW och Hitlers granskning och inblandning i de militära operationerna blev än mer påtaglig än tidigare. Redan före debaclet utanför Moskva hade det varit slitningar mellan Hitler och OKH.
OKH var av tradition vana att arbeta självständigt utan inblandning av utomstående. Därför hamnade de ofta på kollisionskurs om hur kriget skulle föras, vilka mål som skulle uppfyllas och när de skulle uppfyllas. Men de militära framgåmngarna i krigets början som OKH hade motsatt sig stärkte Hitler. Även Hitlers krigsförklaring mot Sovjetunionen i juni 1941 möttes med motstånd hos OKH som ansåg att ett krig mot Sovjetunionen först kunde börja när Storbritannien besegrats. Hitler var dock av annan åsikt. Inledningsvis verkade det dock som Hitler återigen skulle få rätt, men framåt hösten och i synnerhet vintern 1941 när den tyska armén körde fast utanför Moskva tilltog motsättningarna mellan Hitler och OKH. Motsättningarna kom sedan att bestå resten av kriget och Hitler kom att avskeda den ena generalen efter den andra för att sedan ta dem till nåder när situationen så krävde.
När den sovjetiska Röda armén kom fram till Zossen 1945 förstörde och plundrade de mycket av innandömet. De försökte även utan framgång att spränga delar av komplexet. De kom dock på bättre tankar och började använda bunkrarna för egna militära syften. Sovjetunionen och sedermera Ryssland blev kvar fram till 1994 då de slutligen överlämnade området till delstaten Brandenburg.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (2006).
Läge: 52° 11'35.46 N 13° 28'20.28 E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Kampe, Hans George: The Underground Military Command Bunkers of Zossen (2000).
Förutom de underjordiska bunkrarna finns det även bunkrar ovan jord. Dessa var kamouflerade som hus för att inte väcka misstänksamhet. Museet är fortfarande under uppbyggnad och antagligen helt okänt utanför militära kretsar. Detta var i Zossen som operation Barbarossa, anfallet mot Sovjetunionen, började planeras på sommaren 1940.