Balaklava

Balaklava är en liten by på södra Krimhalvön och här låg en sovjetisk ubåtsbas. Stalin blev skrämd av atombombernas förödande effekt över Hiroshima och Nagasaki och beordrade därför bygget av en ubåtsbas inne i berget så säker att den kunde stå emot en direkt träff av en atombomb. 1957 stod basen klar och Balaklava bokstavligen försvann från kartan av sekretesskäl. De som arbetade och bodde i staden behövde speciella passersedlar för att ta sig in. Övriga hade inget tillträde till staden. Valet av att bygga en ubåtsbas i Balaklava var att stadens hamn låg inne i en vik som inte gick att se utifrån samt att den låg skyddad av omgivande berg. Balaklava var därmed ganska lätt att isolera från omvärlden. De sovjetiska atomubåtarna anlände in i hamnen via en smal passage från havet och vidare in i berget. Där blev de reparerade och servade innan de återigen löpte ut i Svarta havet via en annan dold öppning ut mot havet. De som arbetade i ubåtsbasen arbetade i skift och varje skift hade sina speciella uppgifter. Det var strängt förbjudet att prata om sina arbetsuppgifter och de anställda var ständigt övervakade av politiska kommissarier. När Sovjetunionen föll samman 1991 fortsatte ubåtsbasen att existera fram till 1993 då den slutligen demonterades och 1996 lämnade den sista ryska ubåten basen. Basen plundrades då på allt av värde.