Berdychiv

Den 7 juli 1941 ockuperades Berdychiv av tyskarna. Likt andra städer och områden i det forna Sovjetunionen som tyskarna ockuperade under sin frammarsch drabbades även Berdychivs judiska befolkningen av tyskarnas judefientlighet. Judarna plundrades, utsattes för spontana pogromer, tvingades bära identifikationsmärken och tvingades utföra slavarbete. Redan i juli 1941 genomfördes de första avrättningarna av judar när ca 850 judar (inkl. sovjetiska krigsfångar) mördades på en klostergård i centrala Berdychiv. I månadsskiftet juli/augusti mördades ca 300 judar och i slutet på augusti mördades ytterligare ca 550 judar.

I slutet på augusti inrättades ett getto i stadens fattigaste delar dit ca 18 000 judar tvingades flytta. Gettot omgavs av taggtrådsstängsel och judar endast med speciella passersedlar som intygade att de arbetade utanför gettot tilläts lämna gettot. I månadsskiftet augusti/september fördes ca 1300 judar från gettot bort under förevändning att de skulle föras bort för att arbeta inom jordbruket. Men istället fördes de ca fem kilometer söder om Berdychiv till en plats mellan byarna Bystrik och Khazin där de mördades av nazistiska mordförband och ukrainska kollaboratörer. Kropparna begravdes i på förhand färdiggrävda gravar.

I mitten på september bestämde de nazistiska myndigheterna att samtliga judar i gettot som inte behövdes för slavarbete skulle mördas. Gettot omringades av tyska polisstyrkor och ukrainska kollaboratörer och judarna tvingades ut från sina hem och fördes succesivt till utkanten av en by som heter Lyubomyrka ca fem kilometer väster om Berdychiv. Väl framme tvingades judarna lämna ifrån sig sina ägodelar och klä av sig nakna. Därefter tvingades de fram till färdiggrävda massgravar där de sköts av mordförband tillhörande Einsatzgruppe C och ukrainska kollaboratörer. Under två dagar (15–16 september) mördades ca 18 500 judar. Endast ca 400 judar som tyskarna behövde för slavarbete skonades.

I slutet på oktober 1941 hade tyskarna arresterat ytterligare ca 2000 judar som lyckats gömma sig under den föregående månadens mordaktion och fängslat dem på en klostergård i centrala Berdychiv. Av dessa valdes ca 150 ut för slavarbete medan övriga fördes bort med lastbilar till Sokulino ca fem kilometer väster om Berdychiv. Proceduren var densamma som tidigare att judarna tvingades klä av sig och springa fram till färdiggrävda gravar där de sköts.

I november 1941 avvecklades gettot och de kvarvarande ca 150 judarna förflyttades till en gammal militärförläggning i Lysa Gora ca tre kilometer söder om Berdychiv. I februari 1942 fördes samtliga judar från Berdychiv till Lysa Gora. Detta var judar med kvalificerade yrken typ hantverkare och som utförde slavarbete åt diverse tyska industrier. I maj och juni fördes ytterligare ca 700 judar från närliggande byar och områden till Lysa Gora. I juli mördades ca 230 judar från Lysa Gora intill lägret. Selektioner av fångar genomfördes regelbundet och de som inte längre ansågs behövas för slavarbete mördades. I samband med att den sovjetiska Röda armén närmade sig Berdychiv i november 1943 mördades de kvarvarande judarna i Lysa Gora. Ansvarig för avrättningarna under 1941 och 1942 var SS-Obergruppenführer Friedrich Jeckeln.