Före andra världskriget tillhörde Lviv ett område inom Polen som hette Galizien. Lviv ockuperades först av Sovjetunionen i september 1939 i enlighet med det inofficiella tilläggsprotokollet i Molotov-Ribbentroppakten. När Tyskland anföll Sovjetunionen i juni 1941 ockuperades Lviv av tyskarna redan efter bara några dagar. Galizien och Lviv blev då en del av Generalguvernementet. Antijudiska lagar infördes omgående efter ockupationen för den judiska befolkningen i de nyockuperade områdena. I september 1941 upprättade nazisterna en fabrik i de nordöstra delarna av staden intill en väg som hette Janowska. Fabriken blev en del av den tyska rustningsindustrin som kontrollerades av SS (Deutsche Ausruestungswerke, DAW). Judar användes som arbetskraft och intill fabriken upprättades i oktober 1941 ett läger där slavarbetarna inhystes. Förutom att förse fabriken med slavarbetare användes också lägret som ett genomgångsläger för polska judar från närliggande byar som skulle deporteras till förintelselägren, främst Belzec.
Fångarna tvingades genomgå regelbundna selektioner om vilka som bedömdes som arbetsdugliga och därmed för stunden undgå att deporteras till Belzec. De gånger som Belzec inte kunde mörda judar i samma takt som de anlände mördades judarna i Janowska i en ravin strax utanför lägret som hette Piaski. Speciellt under sommaren och hösten 1942 deporterades tusentals judar från gettot i Lviv till Janowska där de mördades i Piaski. Janowska blev då i likhet med Auschwitz och Majdanek ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger. Evakueringen och avvecklingen av Janowska påbörjades i november 1943. Redan i juni samma år hade kremeringen av de ca 50 000 judar som mördats i Piaski påbörjats. Uppgiften föll på Sonderkommando 1005 som rekryterade fångar som tvingades gräva upp liken och kremera dem över öppna eldar. I november 1943 genomfördes ett misslyckat uppror bland fångarna där ett fåtal lyckades fly, men de flesta fångades in och mördades. Janowska och Lviv befriades av Röda armén i augusti 1944.
Nuvarande status: Raserat med monument (2009).
Läge: 49°51'31.07"N 23°59'11.83"E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).
Där Janowska låg finns 2009 ett fruktansvärt nedgånget fängelse där tuberkulos är vanligt bland fångarna. Möjligtvis är den mur som omger delar av fängelset en kvarleva. Men det som är mest anmärkningsvärt är att Piaski där 50 000 judar mördades är helt förfallet, vanvårdat och har säkerligen även utsatts för vandalisering. Det ligger skräp, bråte och t.o.m. utbrända bilvrak precis intill ravinen. Det monument som finns vid Piaski är en gammal staty som håller på att falla isär och är antagligen dit placerad av en privatperson. Jag har aldrig dokumenterat en mer vanvårdad plats än Piaski. Andra liknande platser som Paneriai, Rumbula, Bikernieki, Drobitsky Yar, Babi Yar, Skede, Pogulanka m.fl. har bevarats på ett mycket mera värdigt sätt med tanke på dess historia. 50 000 judar mördades i Piaski och förtjänar att hedras och minnas på ett värdigare sätt än vad som nu är fallet. Det minsta man skulle kunna begära vore att platsen städades upp och om möjligtvis upprätta ett monument för att hedra de som mördades. Även i centrala Lviv är förekomsten av antisemitiskt klotter och vandalisering mer frekvent än vad jag upplevt på någon annan plats i Östeuropa. Men detta verkar ingen reflektera över, inte minst guiden som visade mig runt.