Brest fort
Brest fort började byggas under 1800-talet av Ryssland men blev inte färdigt förrän 1914. Under första världskriget intogs fortet av tyskarna och efter det polsk-ryska kriget mellan 1919 och 1921 hamnade Brest och tillika fortet under polsk kontroll. Polackerna använde fortet bl.a. som ett fängelse. I samband med Tysklands anfall mot Polen 1939 försvarades fortet av en liten polsk styrka som dock tvingades retirera. I enlighet med Molotov-Ribbentroppakten hamnade Brest (och fortet) under sovjetisk kontroll. När Tyskland anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941 låg fortet precis vid gränsen mellan länderna. Brest låg i Armégrupp Centers operationsområde och fortet anfölls utan förvarning och utsattes för ett tungt tyskt bombardemang. Det sovjetiska försvaret i den övriga staden bröt samman, men ca 3500 soldater sökte sig till fortet och fortsatte motståndet mot tyskarna.
Fortets smala gator och trånga utrymmen gav försvararna goda möjligheter att gång på gång slå tillbaka de tyska angriparna. Men eftersom fortet var omringat och belägrat var det ändå en tidsfråga innan försvararna tvingades kapitulera. Brist på ammunition, mat och framförallt vatten gjorde att majoriteten av fortets försvarare gav upp den 30 juni 1941. Ett fåtal sovjetiska försvarare undgick fångenskap och bjöd på sporadiskt motstånd ända fram till augusti 1941, däribland en av de ledande officerarna, Pjotr Gavrilov. För att slutligen eliminera kvarvarande försvarare lät tyskarna svämma över fortets källare. När Hitler tillsammans med Mussolini besökte fortet i augusti 1941 föregicks besöket av ett stort säkerhetspådrag eftersom tyskarna inte var helt säkra på om det fanns några enstaka försvarare kvar bland ruinerna.
Före det tyska angreppet på fortet (och Sovjetunionen) var det mest känt för det fredsfördrag som slöts mellan å ena sidan Tyskland och dess allierade (Österrike-Ungern, Turkiet och Bulgarien) å den andra sidan Ryssland i mars 1918. Brest hette då Brest-Litovsk och därför kallades freden för Brest-Litovsk fördraget. I februari 1917 mynnade ett folkligt missnöje mot kriget ut i strejker som tvingade tsar Nikolai II att avgå. Tsardömet ersattes då av en provisorisk regering bestående av en allians mellan liberaler och socialister. När inte heller den lyckades dra Ryssland ut ur kriget växte återigen missnöjet. Det är då som Lenin och hans bolsjeviker gör entré på den historiska scenen genom en statskupp i oktober 1917. Konsekvensen av kuppen blev att makten i Petrograd (nuvarande St. Petersburg) koncentrerades till Lenins bolsjeviker (Folkkommissariernas råd). Detta blev i sin tur inledningen till det ryska inbördeskriget som utkämpades mellan Lenins bolsjeviker och de vita (nationalister och motståndare till bolsjevikerna).
Inbördeskriget varade mellan 1917 och 1921 och resulterade i en bolsjevikisk seger och grundandet av Sovjetunionen 1922. För att kunna koncentrera sig på inbördeskriget begärde bolsjevikerna en separatfred med Centralmakterna. Förhandlingarna pågick mellan december 1917 och den 3 mars 1918 då fredsfördraget undertecknades i det Vita palatset vid Brest fort. Den bolsjevikiska delegationen leddes av Leon Trotsky och den tyska delegationen av general Max Hoffmann, chef för de tyska militära styrkorna på östfronten. Fördraget fick digra konsekvenser för bolsjevikerna som tvingades lämna ifrån sig stora landområden, däribland delar av Ukraina, Vitryssland, Polen och Baltstaterna, ca 25 % av den ryska befolkningen och industrin hamnade under tyskt territorium. Fördragets giltighet förlorade sin kraft ca åtta månader senare i samband med Centralmakternas förlust i första världskriget och det sedermera Versaillesfördraget. De villkor som Centralmakterna ålade bolsjevikerna vid Brest-Litovsk var i paritet med de villkor som framförallt Tyskland ålades i Versaillesfördraget. Palatset förstördes under striderna om fortet i juni 1941.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (2010).
Läge: 52°4 55.2" N, 23°39 28.8" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Megargee, Geoffrey P: Barbarossa 1941 (2008).
I f.d. Sovjetunionen var den materiella förstörelsen enorm efter kriget och ekonomin tillät inte att det upprättades monument (än mindre museum) under de första 20 – 25 åren. För Sovjetunionen handlade det först och främst om att återuppbygga landet. Det var först under sextiotalet efter Leonid Brezjnevs tillträde som generalsekreterare (ledare) som det började upprättas monument i bl.a. Stalingrad (nuvarande Volgograd). Men Brezjnev hade sina skäl till detta, ekonomin var stagnerande och ett sätt att flytta fokus var att lyfta fram kriget mot det fascistiska Tyskland mellan 1941 och 1945. Ett krig som i Sovjetunionen sammanfattades med orden lidande, heroism och uppoffring, något som också återspeglades i museer och i de gigantiska monument som upprättades i Sovjetunionen.
Segern över Nazityskland var med författarens Catherine Merridale’s egna ord, Sovjetunionens (och Rysslands) största bedrift, och inget fick ifrågasätta och än mindre kritisera denna bedrift. All granskning som inte var i linje med den statliga versionen av kriget tystades, en version som framförallt det politiska etablissemanget i Ryssland än idag vill bevara. Det är därför som inget nämns eller kraftigt marginaliseras i den sovjetiska och ryska historiebeskrivningen om Röda arméns deserteringar, inkompetens, missnöje, antikommunism, plundringar, repressalier mot tyska civila och de tusentals våldtäkter som begicks när de avancerade in i själva Tyskland. Inget eller ytterst lite nämns om Sovjetunionens ockupation av Baltstaterna och anfall mot Finland och Polen. Allt underställdes de kommunistiska idealen även om idealen förändrades under tiden och anpassades utifrån den dåvarande sovjetiske ledaren. Fortfarande firas i vissa f.d. sovjetrepubliker segerdagen (9 maj) med pompa och ståt. Detta är något som vi i Sverige aldrig kommer att kunna förstå.
Efter kriget lät man ruinerna vara kvar och Brest fort blev en sovjetisk helgedom och en symbol för det sovjetiska försvaret mot de tyska angriparna. 1965 utnämndes fortet till ett hjältefort (Brest Hero Fortress) för sitt heroiska försvar. Sammanlagt utnämndes 12 städer i f.d. Sovjetunionen till hjältestäder plus Brest fort. Det är svårt att inte slås av den heroism som monumenten präglas av och fortet är Brests största och mest välbesökta turistattraktion.