Berlin – Marzahn
I östra Berlin upprättade nazisterna i juli 1936 ett interneringsläger för Berlins zigenare. Anledningen var att två veckor senare skulle Berlin vara värd för de olympiska sommarspelen. Nazisterna ansåg att zigenarnas leverne och närvaro skulle upplevas som negativa av det stora antal utländska besökare som väntades till Berlin. De olympiska spelen gav också nazisterna en anledning att få bort zigenarna från gatorna och internera dem. Sammanlagt arresterades ca 600 zigenare som fördes till Marzahn. Lägret avvecklades på våren 1943 och de kvarvarande zigenarna deporterades till Auschwitz.
Nuvarande status: Raserat med monument (2011).
Adress: Otto-Rosenberg-Platz, 12681 Berlin (the monument is located in the cemtery).
Att ta sig dit: Pendeltåg till stationen Raoul Wallenberg Strasse.
Litteraturtips: Lewy, Guenter: The Nazi Persecution of the Gypsies (2000).
Zigenarna drabbades av i stort sett samma öde som judarna mellan 1933 och 1945. Nürnbergslagarna från 1935 inbegrep även zigenarna och de fråntogs sina sociala, juridiska och politiska rättigheter. Efter krigsutbrottet sattes zigenarna precis som judarna i getton och koncentrationsläger. Zigenarna ansågs av nazisterna vara arbetsskygga, asociala och ha ett osunt leverne och passade därmed inte in i det nazistiska samhället. Men zigenarna var också intressanta ur ett rasmässigt perspektiv för nazisterna. Nazistiska rasbiologer genomförde noggranna undersökningar av zigenarnas yttre. Detta för att hitta rasmässiga avvikelser från arierna som skulle kunna vara tecken på bl.a. deras asociala beteenden. Det nazistiska ledarskicket var dock inte fullt eniga om vad som skulle göras med zigenarna. SS chefen Himmler motsatte sig en fullständig förintelse av zigenarna och ville behålla en liten del för ”forskningssyfte”.
Den 16 december 1942 bestämde Himmler att alla kvarvarande zigenare i det tyska riket skulle deporteras till Auschwitz och sättas i en speciell sektion (B II E), även kallad Zigeunerlager. Zigenarna särbehandlades och behövde inte arbeta och kunde röra sig fritt i sin sektion. SS läkaren Dr Josef Mengele fann zigenarna oerhört intressanta och befann sig ofta i zigenarlägret för att hitta forskningsobjekt. Zigeunerlager existerade fram till den 2 augusti då nazisterna mördade de kvarvarande ca 3000 zigenarna. Sammanlagt deporterades ca 23 000 zigenare till Auschwitz. Hur många zigenare som sammanlagt mördades av nazisterna är oerhört svårt att fastställa, men siffror mellan 220 000 – 500 000 förekommer beroende på källa.
Zigenarnas öde under nazismen var länge marginaliserat i jämförelse med exempelvis andra gruppers öden och det har sina förklaringar. Zigenare hade efter kriget fortsatta problem med att få en acceptans i de samhällen de bosatte sig i (en problematik som fortfarande finns kvar). Deras leverne sågs med misstänksamhet och de hade svårt att få arbete och etablera sig där de befann sig. Detta gjorde att de reste vidare och det faktum att de sågs som ett resande folk sågs också med misstänksamhet vilket gjorde att de hamnade i ett moment 22. De hade svårt att uppnå positioner i samhället där de kunde lyfta fram sin historia mellan 1933 och 1945.