1943 var året då de tyska arméerna förlorade initiativet i kriget och dess huvudsakliga uppgift blev att försvara det som erövrats. För detta krävdes det en total insats av det tyska folket och samhället, ett totalt krig som Göbbels uttryckte det. Detta innebar att tyskar som arbetade inom krigsindustrin kallades in för militärtjänstgöring och dessa ersattes av bl.a. tvångsarbetare. Ansvaret för rekryteringen av tvångsarbetare hade Fritz Sauckel (Generalbevollmächtigter für den Arbeitseinsatz). Sauckels uppgift blev att tvångsdeportera människor från ockuperade länder och sätta dem i arbete i tyska krigsindustrier. Tvångsarbetarna sattes i speciella läger (Zwangarbeitslager) som upprättades i närheten av befintliga industrier där de tvingades arbeta. Ett sådant var läger 75/76 i Berlin-Schöneweide. Lägret bestod av 13 baracker. Efter kriget övertogs barackerna av den sovjetiska Röda armén som fram till mitten på nittiotalet använde dem som förråd. Därefter överlämnades de till staden Berlin.
Nuvarande status: Bevarat med museum (2008).
Adress: Britzer Strasse 5, 12439 Berlin.
Att ta sig dit: Pendeltåg till stationen Schöneweide.
För den historiskt intresserade är Berlin ett paradis, i synnerhet när det gäller nazismen och kommunismen. Det finns egentligen hur mycket som helst att besöka och det blir upp till var och en att avgöra vad som är värt att besöka och hur mycket tid man är villig att avsätta. Hur som helst är de svåra att undgå och har blivit något av ”måsten” för de som besöker Berlin. Hur många har egentligen varit i Berlin och inte besökt Förintelsemonumentet och Checkpoint Charlie? Men trots att Berlin var nazismens maktcentrum är ändå Berlin en stad som generellt kopplas samman mer med kommunismen och det tack vare muren. Berlinmuren blev i västvärlden en stark symbol för det delade Europa och järnridån, den nazistiska motsvarigheten finns i Auschwitz, Polen.
Ulrich, Herbert: Hitler’s Foreign Workers: Enforced labor in Germany under the Third reich (2006).
