Gross-Rosen upprättades först som ett satellitläger till Sachsenhausen 1940, men blev året efter ett oberoende och självständigt koncentrationsläger med egna satellitläger. Det mest kända är kanske Brnénec (Brunnlitz på tyska) i nuvarande Tjeckien. Det var dit som Oskar Schindler förflyttade sin fabrik från Krakow och tog med sig ca 1200 judiska arbetare som därmed överlevde kriget. Brunnlitz befriades av ryssarna den 10 maj 1945. Gross-Rosen var också det läger som ca 60 000 fångar från Auschwitz tvingades marschera mot när SS evakuerade Auschwitz i slutet på januari 1945. Inte ens hälften kom fram utan mördades antingen av SS eller dog av de fysiska påfrestningar som dessa dödsmarscher innebar. Människor från i stort sett hela det ockuperade Europa satt fängslade i Gross-Rosen eller i något av de ca 80 satellitläger som tillhörde Gross-Rosen. De fångar som satt i huvudlägret (10 000 fångar) fick främst arbeta i det närliggande granitbrottet. Gross-Rosen fick också bistå med slavarbetare till tunnelkonstruktionerna vid Anlage Riese. 119 fångar mördades i december 1941 som en del i eutanasiprogrammet. Gross-Rosen hyste också s.k. Nacht und Nebel (Natt och dimma) fångar. När Röda armén i början på februari 1945 närmade sig började nazisterna evakuera lägret. De kvarvarande fångarna tvingades iväg på dödsmarscher till läger längre in i Tyskland. Lägret befriades av Röda armén den 13 februari 1945. Under lägrets existens satt ca 125 000 människor i lägret varav ca 40 000 dog.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (1998).
Adress: Ofiar Gross Rosen 26, 58-152 Rogoźnica.
Att ta sig dit: Bil.
Bara för att man besökt ett koncentrationsläger innebär inte det per automatik att man vet hur det var att sitta i ett koncentrationsläger. Som besökare vill man gärna visa sympati och empati med fångarna och internalisera deras erfarenheter. Men som vi alla säkert kan förstå är det något helt annat att besöka ett koncentrationsläger än att som fånge sitta i ett läger. Som besökare kan man lämna museet om det blir för obehagligt eller känslosamt, välja vad man vill se, sätta sig ner och vila, köpa souvenirer och bryta för lunch eller toalettbesök. Efter besöket åker man tillbaka till hotellet, sätter på tv:n, vilar lite, tar en dusch och gör sig i ordning. Sedan går man ut och äter middag, dricker några öl eller ett par glas vin, klagar lite på maten och att det var synd att det regnade i förrgår. Mitt i all denna välfärd vill man samtidigt visa sympati och empati gentemot fångar och att man fått en bättre insikt genom att påstå att man numera vet hur det var att sitta i ett koncentrationsläger. Undrar vad en f.d. fånge tycker om den erfarenheten och förståelsen?
Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).
