Kaunas – Fort IX
Fort IX var ett av flera fort som upprättades runt Kaunas som en försvarslinje och färdigställdes samma kväll som första världskriget bröt ut i augusti 1914. Från 1924 och framåt var fortet ett fängelse. När Sovjetunionen ockuperade Litauen 1940 tog den sovjetiska politiska säkerhetstjänsten NKVD över fortet och fängslade politiska fångar. Fortet fungerade även som en mellanstation för fångar som skulle deporteras till Gulag i Sovjetunionen. När nazisterna ockuperade Litauen tog SS över fortet och använde det och andra fort som avrättningsplatser. I det sjunde fortet mördades ca 3000 judar i början på juli 1941. I augusti samma år mördades ca 1800 judar och akademiker i det fjärde fortet. Den största massavrättningen av litauiska judar genomfördes dock i det nionde fortet och har kallats för den stora aktionen (Die Grosse Aktion).
Den 28 oktober utförde SS-Scharführer, Helmut Rauca, från Kaunas Gestapo en selektion på ca 9000 judar från gettot som nästa dag transporterades till nionde fortet och mördades. Detta motsvarande en tredjedel av gettots invånare. I november samma år mördades drygt 1200 judiska kvinnor och barn i fortet. Sammanlagt mördades ca 5000 judar från andra länder än Litauen i det nionde fortet. I december 1943 lyckades drygt 60 judar fly från fortet. Flykten skedde i samband med arbetet av att kremera liken efter de som mördats. De sista avrättningarna ägde rum i maj 1944. Ca 50 000 mördades i det nionde fortet mellan 1941 och 1944. Majoriteten av offren var judar från Litauen men även judar från andra länder mördades i fortet. Nionde fortet befriades av Röda armén i augusti 1944.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (2006).
Adress: Žemaiciu pl. 73, 47435 Kaunas.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).
Museet är tvådelat och informerar dels om naziockupationen men även om tiden före både den sovjetiska och nazistiska ockupationen. Museet präglas av lite förfall men det gör ingenting eftersom det skapar en kontrast till moderna museer och monument där man inte alltid lyckas skapa en harmoni mellan modern teknik/arkitektur och historia.
I Baltstaterna har den sovjetiska ockupationen fått ett större utrymme än den nazistiska på ett sätt som för oss i Västeuropa kan verka märklig. För oss Västeuropéer finns det ju inget värre än nazismen, men då har inte vi i Västeuropa levt under det förtryck som baltstaterna gjorde mellan 1940 – 41 och 1944 – 1991. Det är fortfarande ett problemtiskt och känsligt ämne i Baltstaterna hur man ska förhålla sig till sin sovjetiska och nazistiska historia.