Krakow – Wawel

Slottet Wawel i centrala Krakow började byggas under 1200-talet och var fram till slutet på 1700-talet de polska kungarnas hemvist och en symbol för polsk statsmakt. Efter att Polen delats mellan Tyskland och Sovjetunionen i september 1939 kom Krakow att bli huvudstad i det som av tyskarnas kallades för Generalguvernementet (GG). I oktober 1939 utsåg Hitler Hans Frank till generalguvernör i GG och han kom att förlägga sitt ämbete i Wawel. Sitt ämbete förlade han i en del av slottet som heter Kurza Stopa samt slottets nedre plan och han lät även bygga ett nytt kontor för sin egen del.

Hans Frank föddes i Karlsruhe 1900 och deltog i första världskriget. Han utbildade sig till jurist och gick med i nazistpartiet 1921 och var därmed en av de tidigaste medlemmarna och deltog i kuppförsöket i november 1923. I egenskap av jurist blev han partiets sakkunnige inom området och även Hitlers personliga juridiska rådgivare. När Hitler blev utnämnd till Rikskansler i januari 1933 utsågs Frank till justitieminister i delstaten Bayern, Han var även ledare för det nationalsocialistiska juristsällskapet och president för den tyska juristakademin. Frank var sedan 1925 gift med Brigitte Herbst som han fick fem barn tillsammans med.

Frank var en övertygad och lojal nazist och kom att styra GG med en brutalitet som gav honom smeknamnet Polens slaktare. Själv såg han sig däremot som Polens nya kung. Han hymlade inte med att judarna var jordens avskum och att de borde utrotas från jordens yta. Att fyra av sex förintelseläger förlades inom GG var ingen slump. Det var förvisso inte Frank som byggde eller beordrade dem, men i egenskap av GG högste civile ledare och våldsam antisemit så hade han inga invändningar att de byggdes. Snarare tvärtom välkomnade han dem eftersom de låg i linje med hans egna önskemål om att judarna skulle förintas. Några invändningar från den högsta civila ledningen var därmed inte att vänta.

Polackerna stod heller inte högt i kurs och skulle förslavas och tjäna det tyska herrefolket. Han såg det som sin uppgift att förverkliga detta i GG och bär därför ett stort ansvar för det öde som inte bara drabbade judarna i GG utan även den övriga befolkningen. Som generalguvernör blev Frank en av Nazitysklands mäktigaste ledare. Frank blev kvar som generalguvernör ända fram till 1944 då tyskarna tvingades retirera inför den annalkande sovjetiska Röda armén. Frank flydde västerut och greps i Tegernsee i södra Bayern den 4 maj 1945. Han var en av 21 huvudanklagade som ställdes inför rätta i Nürnberg, fälldes för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och dömdes till döden, domen verkställdes den 16 oktober 1945.