Majdanek


Strax sydöst om Lublin ligger det f.d. nazistiska koncentrations- och förintelselägret Majdanek. Majdanek började byggas på sommaren 1941 och var först tänkt att vara ett läger för sovjetiska krigsfångar. Tidigare på sommaren hade Tyskland invaderat Sovjetunionen och hundratusentals sovjetiska krigsfångar togs och behovet av krigsfångeläger var stort. Lublin låg nära den dåvarande tysk/sovjetiska gränsen och ett område utanför Lublin som hette Majdan Tatarski var lämpligt för att bygga ett krigsfångeläger.

Lägret kom ganska snabbt att övergå till ett koncentrationsläger och skulle enligt nazisterna bli det största koncentrationslägret i det nazistiska Europa med plats för ca 250 000 fångar. Av detta blev det ingenting och bara 1/5 blev färdigställt. Lägrets officiella namn var Konzentrationslager Lublin men det kallades för Majdanek. Fångar från både Lublin och hela Lublin distriktet samt fångar och judar från övriga Europa fördes till Majdanek. Som i andra koncentrationsläger användes fångarna för diverse slavarbeten och lägret delades upp i olika zoner för olika fångar samt en zon för SS. Bristen på förnödenheter, mediciner och hygieninrättningar var stor och bidrog till en omfattande dödlighet bland redan sjuka och svältande fångar. Hårt slavarbete och bestraffningar bidrog ytterligare till att fångar dog och mördades.

På sensommaren 1942 blev Majdanek ett kombinerad koncentrations- och förintelseläger. Mördandet av judarna i Lublin distriktet var i full gång (operation Reinhard) och förintelselägret Belzec, ca tio mil sydöst om Lublin kunde inte längre expandera och Sobibor knappt tio mil nordöst om Lublin gick på högvarv. Behovet av nya mordläger var stort och att valet föll på Majdanek berodde på att det redan låg under chefen för Operation Reinhardts befäl (Odilo Globocnik).

För att möta behoven byggdes i lägrets östra del en tegelbyggnad med gaskammare med två rum. Inledningsvis användes koloxid, precis som i Belzec, Sobibor och Treblinka, men övergick ganska snart till den mer effektiva gasen Zyklon-B. Majdanek var därmed det enda lägret som använde både Koloxid och Zyklon-B i mördandet, om än vid olika tidpunkter. Judarna anlände till en plats ca två kilometer norr om lägret varifrån de tvingades marschera till lägret. På en plats intill gaskamrarna som kallade for Rosenträdgården selekterades fångar som inte ansågs arbetsdugliga. Övriga fångar desinfekterades och placerades ut i lägret.

Under de första månaderna begravdes liken i närheten av gaskammaren eller i Krepiec skogen ca en mil sydöst om lägret. Fr.o.m. juni 1942 kremerades offren över öppna eldar bestående av bl.a. lastbilschassin. Ett krematorium med två ugnar byggdes också under sommaren 1942. Det stora antalet mördade ledde till slut att tyskarna bestämde att bygga ett större krematorium med fem ugnar. Detta stod klart i slutet på 1943 och ersatte då de tidigare kremeringsfaciliteterna. Gaskamrarna var i bruk mellan september 1942 och september 1943 (då operation Reinhard avslutades) och under denna period mördades ca 60 000 judar. Säkerligen mördades ytterligare judar i gaskamrarna pga. att de ansågs vara överflödiga, men något massmördande pågick inte längre.

Den 3 november 1943 beordrade SS-chefen Heinrich Himmler den s.k. Skördefesten (tyska Erntefest) som en direkt följd av fångupproren i Treblinka och Sobibor samt upproren i gettona i Warszawa, Bialystok och Vilnius. För att förhindra att något liknande skulle hända i Majdanek avrättades 18 000 judar denna dag. Liknande avrättningar genomfördes även i Trawniki och Poniatowa i Lublindistriktet, sammanlagt mördades drygt 40 000 judar under Skördefesten. Ca 150 000 människor satt fängslade i lägret under dess existens varav ca 78 000 dog. Majdanek var det första lägret som blev befriat av de allierade när Röda armén nådde fram till Lublin i juli 1944.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (1997).

Adress: Droga Meczenników Majdanka 67, 20-325 Lublin.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Majdanek hamnar i skymundan av Auschwitz och har antagligen också mindre resurser att förfoga över. Men Majdanek är riktigt intressant, den trängsel som infinner sig i Auschwitz finns inte i Majdanek. Här finns det möjlighet till lugn och ro att kunna gå och reflektera över intrycken utan att behöva känna stress. Lägret är så pass välbevarat att det går att få en bra överblick hur det en gång såg ut. Museet är också lagom stort och besöket behöver inte ta mer än ca tre timmar. Intressanta utställningar med lagom mycket information i kombination med riktigt intressanta historiska byggnader.

Mest intressant blir ju ofrånkomligen gaskamrarna och krematoriet som med viss modifikation är bevarade. Krematoriets tak och fasad  förstördes av SS men återuppbyggdes enligt tidigare modell. Gaskamrarna är också bevarade men det skärmtak och skydd som fanns över dem förstördes av en storm 1946. För att bevara dem för eftervärlden byggdes därför ett förstärkt tak över dem samt byggde ihop det med den manliga desinfektionsbyggnaden.

Sammantaget är Majdanek ett riktigt intressant museum i ett riktigt intressant område, ja kanske t.o.m. det mest intressanta området där förintelsen ägde rum. I Lublin finns många intressanta platser med koppling till förintelsen och både Belzec och Sobibor finns inom behagligt avstånd. Lägg därtill alla andra mindre kända läger och getton som fanns inom Lublin distriktet som det idag finns monument vid, eller inte, men ändå en plats som kan vara värd att besöka för den intresserade.

Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).