Moskva


När Hitler utan förvarning invaderade Sovjetunionen den 22 juni 1941 var ett utav anfallsmålen huvudstaden Moskva. I Moskva var den sovjetiska ledningen förlagd och det var där som den bolsjevikiska urfadern Lenins balsamerade kropp låg i sitt mausoleum på Röda torget. De tyska arméerna vällde fram över den sovjetiska stäppen och skördade stora framgångar under sin framryckning. Hundratusentals sovjetiska krigsfångar togs längs vägen men på något sätt lyckades den sovjetiska Röda armén skaka fram nya reserver och fylla luckorna. De tyska försörjningslinjerna blev uttänjda vilket ledde till att de framryckande arméerna inte fick den materialtillförsel de var i behov utav tillräckligt snabbt. Avskurna sovjetiska förband ombildades till partisanförband och anföll både försörjningslinjer och tyska förband i ryggen.

I början på oktober 1941 stod de tyska arméerna ca 30 mil från Moskva. Tyskarna inledde operation Typhoon som anfallet mot Moskva kallades. Problem uppstod dock då de sovjetiska vägarna som bestod av grus/jord blev till lervälling i höstregnen för att sedan övergå i extrem kyla med temperaturer ner till minus 35 grader plus snö och blåst. Då den sovjetiske ledaren Josef Stalin fått tillförlitlig information om att Japan inte planerade att anfalla Sovjetunionen österifrån kunde resurser frigöras från östfronten och sättas in vid bl.a. försvaret av Moskva. I december 1941 stod de tyska arméerna inte mer än ca tre mil från Röda torget, men närmare än så kom de inte. Styrkorna var utmattade och otillräckligt utrustade för en sista ansträngning att inta Moskva. Hitler tillät motvilligt styrkorna retirera för att kraftansamla inför nya attacker kommande år.

Redan i oktober 1941 började Moskva att förbereda sig inför det tyska anfallet. Civilbefolkningen mobiliserades till att uppföra försvarsanläggningar runt staden i händelse av direktattacker eller kniptångsattacker från flera väderstreck. Lenins balsamerades kropp fördes österut i säkerhet. Likaså andra dyrgripar. Den sovjetiska regeringen förberedde evakuering till Kuybushev ca 85 mil sydöst om Moskva. Av detta blev det dock inget vilket blev till en stor moralisk seger för Stalin.

I december 1941 kunde invånare i Moskva se artilleriflammorna med blotta ögat. Tyskarna hade också sedan i juli 1941 utfört flyganfall mot Moskva och som tilltog i samband med anfallet mot staden. Moskva som vid den här tidpunkten till största del bestod av trähus drabbades därför av svåra eldsvådor. Men till skillnad från Leningrad som mer eller mindre var belägrat hade Moskva ryggen fri och kunde på så vis få in förnödenheter i staden. Någon nöd i likhet med den som drabbade Leningrad förekom aldrig. Förutom sporadiska attacker mot staden kom tyskarna inte att inleda någon ny omfattad offensiv när våren kom 1942. Tyskarna (Hitler) hade istället riktat blickarna söderut mot Kaukasus. Moskva kom därmed aldrig att ockuperas.

Nuvarande status: Museum/monument (2010).

Läge: 55°43'50.58' N, 37°30'17.35' E

Att ta sig dit: Tunnelbana till stationen Park Pobedy.

Kommentar:

Moskva är en av tretton städer i f.d. Sovjetunionen som fick utmärkelsen hjältestad för sina uppoffringar och sitt lidande i det som kallas för det stora fosterländska kriget. Ett krig som utkämpades mellan 1941 och 1945 mot de fascistiska inkräktarna från Tyskland. Moskva fick utmärkelsen 1965. I det polariserande Sovjetunionen var det detta krig som både folk och ledare kunde förenas kring i en form av nationalism som annars var politiskt otänkbar i det kommunistiska Sovjetunionen. Ett krig som innebar ett enormt lidande både mänskligt och materiellt som det tog årtionden för Sovjetunionen att återhämta sig ifrån.

Segern över Nazityskland kan med rätta sägas vara Sovjetunionens största bedrift som gett landet en respekt och ett erkännande det annars kanske inte fått. Sovjetunionen (och nuvarande Ryssland) minns kriget med en stolthet som kommer till uttryck i både monument och museum som utstrålar lidande, uppoffring och hjältemod i överflöd. För en utomstående kan det te sig märkligt att ett land och regim låter sig hyllas reservationslöst där all form av saklig objektivitet (och kritik) utelämnas. Men å andra sidan är det svårt att inte imponeras av den stolthet som både museum och monument utstrålar. Men lika mycket som det är en hyllning till Sovjetunionens historia, lika mycket är det en hyllning till det nutida Ryssland som arvtagare till Sovjetunionen. All historia i Ryssland är statlig kontrollerad och den historia som visas är den historia som gagnar det nuvarande Ryssland och dess ledare.

I Moskva finns det flera museer och monument om det stora fosterländska kriget. Strax utanför Röda torget finns en majestätisk staty av Georgij Zjukov på sin häst. En staty som uppfördes efter Sovjetunionens fall när det nya Ryssland med ljus och lykta sökte efter en ny nationell identitet som skiljde sig från Sovjetunionen. I sådana fall har alltid historiska fältherrar kommit väl till pass och vad kunde då vara bättre än den general som mest förknippas med segern över Nazityskland. Bredvid statyn finns även andra monument som hyllar det fosterländska kriget.

Ett relativt okänt museum är State Museum of the Defense of Moscow som handlar om försvaret av Moskva. Ett mer känt museum är Central Armed Forces Museum där en central del av museet är kriget mot Nazityskland. Det mest kända och påkostade museet är otvivelaktigt museet över det stora fosterländska kriget. Ett gigantiskt museum som lika mycket är ett monument. Mäktiga dioramor över olika slag varvas med stora salar och korridorer där enskilda soldater/generaler hyllas. Förutom utställningar inomhus finns det utställningar utomhus som spänner över ett enormt stort område som tar sin tid att utforska. Enligt mig är detta kanske det mest imponerande museum jag besökt. Då är jag medveten om att det bokstavligen dryper av nationalism, heroism och lidande så som det anstår en nation som vill hylla sig själv, både historiskt och nutid.

Litteraturtips: Braithwaite, Rodric: Moskva 1941 (2007).