Nordhausen – Mittelbau
I augusti 1943 förstörde brittiska bombplan (operation Hydra) den tyska raketanläggningen i Peenemünde där tyskarna utvecklade och producerade både V1 och V2 raketer. Raketer som under 1944 och 1945 avfyrades mot mål i främst England och London. Redan samma månad föreslog tyskarna att inte återbygga anläggningen eftersom den antagligen omgående skulle bombas. Därför beslöt tyskarna att flytta tillverkningen, forskningen och provskjutningen till tre olika platser. Forskningen flyttades till Ebensee, Österrike, provskjutningarna till Blizna, Polen, och tillverkningen flyttades till stora bergutrymmen i Harzbergen några kilometer utanför Nordhausen, Tyskland.
Där hade den tyska armén (Wehrmacht) sedan tidigare stora förrådstunnlar som nu skulle byggas om till fabriker för rakettillverkning. Anledningen till att tyskarna förlade produktionen inuti bergen var att detta gav ett naturligt skydd mot flygräder. I augusti 1943 anlände de första slavarbetarna från Buchenwald till Nordhausen för att färdigställa fabriken och Nordhausen kom att underställas Buchenwald. Antalet fångar ökade konstant och dessa tvingades att bo inne i själva berget. Förhållandena var katastrofala vilket ledde till en hög dödlighet. Fabriken stod klar på våren 1944 och bestod då av två stycken parallella tunnlar på knappt två kilometer vardera, till detta byggdes även 23 stycken anslutande tunnlar. Samma tid började det även byggas baracker för fångar utanför berget.
För produktionen av V1 och V2 raketer utnyttjades precis som vid bygget av fabriken slavarbetare som hämtades från Europas alla hörn. I oktober 1944 blev Nordhausen ett självständigt koncentrationsläger och fick namnet Dora-Mittelbau med drygt tjugo egna satellitläger underställda sig. På hösten 1944 byggdes ett krematorium för att lägret själva skulle kunna kremera döda fångar. Inför hotet av den amerikanska armén började nazisterna evakuera lägret den 1 april 1945 och fångarna skickades iväg på dödsmarscher mot andra läger som för stunden inte var hotade av fientliga arméer, däribland Bergen-Belsen. Av de ca 60 000 fångar som hamnade i Dora dog ca 20 000.
Lägret befriades av amerikanska trupper den 9 april 1945. Amerikanarna kände till vilken produktion som bedrivits i lägret och deras huvudsakliga uppgift blev att avlägsna all teknisk utrustning och annat som använts i samband med tillverkningen av V-1 och V-2. Dora-Mittelbau låg i den del av Tyskland som tilldelats Sovjetunionen och det var därför som USA var måna om att inte lämna kvar något som kunde användas av Sovjetunionen. Efter kriget plundrades lägret på allt material som kunde användas för att bygga upp det sönderbombade Nordhausen.
Förkortningen V1 respektive V2 står för det tyska ordet Vergelstungswaffe och tanken var att de skulle sprida skräck bland den engelska civilbefolkningen. Storbritannien skulle därmed tvingas till fredsförhandlingar med Tyskland. Nästan 30 000 V-1 raketer tillverkades och ca 10 000 avfyrades mot England. 2419 av dessa träffade London och dödade drygt 6000 personer och skadade knappt 18 000. Av den senare V-2 raketen avfyrades ca 3000 raketer och ca 9000 människor dödades. Raketerna avfyrades från avskjutningsramper i Frankrike, Belgien och Holland. Träffsäkerheten hos både V-1 och V-2 lämnade mycket att önska, men likväl var de föregångaren till dagens kryssningsmissiler och rymdfärder.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (1999).
Adress: Kohnsteinweg, 99734 Nordhausen.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).
Alla människor (grupper) som förföljdes och mördades utifrån rasmässiga eller socialmässiga grunder har i olika omfattning hedrats med minnesmonument. Undantaget är de prostituerade som det fortfarande är förhållandevis tyst om. Prostitution förekom i Nazityskland och var en grupp som nazisterna fängslade och satte i koncentrationsläger. Men prostitutionen upphörde inte i samband med detta. Ett flertal koncentrationsläger upprättade bordeller och Nordhausen var inget undantag. De som hade tillträde till bordellerna var oftast privilegierade fångar och SS officerare. De som prostituerade sig hade valts ut av SS och många utav dem hade hamnat i koncentrationsläger pga. att de var just prostituerade. Andra befann sig i den makabra situationen att de såg prostitution som det bästa sämsta alternativet och anmälde sig frivilligt. Andra tvingades helt enkelt till prostitution eller hamnade där av en ren slump av att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.
De som hade tillgång till bordellen var givetvis SS officerare, andra som hade tillgång till bordellen var privilegierade fångar, såsom Kapos och fångar som på ett eller annat sätt utmärkt sig. Dessa fångar fick speciella kuponger av SS och som gav dem tillträde till bordellen. Givetvis gav SS ett sken utav att upprätthålla raslagarna inom bordellerna och det var sällan som judar hade tillträde till bordellen. Men det hände givetvis att ”obehöriga” (bl.a. judar) fångar hittade vägar att utnyttja bordellen, exempelvis genom mutor. Troligtvis förekom det också att det fanns judinnor bland de prostituerade. Det förekom också en homosexuell prostitution men denna form är än mer tabubelagd än den heterosexuella prostitutionen. Med tanke på den hygien som rådde i koncentrationslägren så var förekomsten av veneriska sjukdomar ett vanligt inslag och oönskade graviditeter förekom trots preventivmedel. De gånger som någon prostituerad blev gravid och upptäckt tvingades hon till abort. I de fall som de lyckades dölja sin graviditet och föda barnet och det upptäcktes mördades barnet.
F.d. fångars berättelser från koncentrationslägren är otaliga och inte sällan är de fulla av lidande, sorg, tragedier, uppoffringar och hjältemod. Berättelser som kan både beröra och skapa känslor och sympatier för offren och avsky mot förövarna. Att någon manlig fånge i allt detta skulle erkänna att han antingen nyttjat eller på något annat sätt haft med bordellerna att göra är knappast troligt. I sådant fall kommer sympatin för personen ifråga ganska snabbt övergå i avsky och fördömande. Av förklariga skäl förträngdes eller utelämnades sådant som skulle kunna vara skadligt och på direkta frågor hade de all anledning att förneka. För kvinnorna som utnyttjats handlade det antagligen mycket om skamkänslor och förträngning.
Prostitution ses, oavsett miljö och omständighet, som något fult. Lägg därtill att sex (oavsett omständighet) tillhör människans kanske mest privata sfär som man ogärna delar med sig utav utanför den innersta familjära kretsen, och kanske inte ens där. Under sådana omständigheter är det svårt för att inte säga omöjligt att bedriva någon form forskning och därför kommer det troligtvis att alltid finnas brister kring kartläggningen av prostitutionen i koncentrationslägren. Men oavsett vad vi tycker och tänker om prostitution så var det en grupp människor som förföljdes av nazisterna. Men eftersom prostitution och sexhandel till stora delar är kriminaliserat och moraliskt förkastligt är det knappast troligt att det inom den närmaste framtiden kommer att avtäckas ett monument med följande text. Till minne av de prostituerade som mellan 1933 och 1945 förföljdes och mördades av nazisterna.