Plokstine

I Žemaitija nationalpark i nordöstra Litauen ligger det en liten by som heter Plokstine. 1960 började Sovjetunionen bygga en missilbas som ett svar på NATO:s missilbaser runt om i Västeuropa. Området var lätt att isolera, glest befolkat, lätt att gräva i och den närliggande sjön bidrog med vatten för avkylning. Tiotusentals värnpliktiga beordrades att med spade gräva ut fyra silos med ett djup på 27 meter samt en kommandocentral mellan de fyra silos. Missilbasen stod klar på nyårsaftonen 1962 och det fanns förnödenheter för personalen i upp till femton dagar i händelse av mobilisering. Basen kunde klara av en hermetisk isolering i upp till tre timmar. Förutom missilbasen upprättades en militärförläggning ca en kilometer från basen där personal som inte var i tjänst bodde. Precis utanför basen fanns det ytterligare en förläggning för personalen som arbetade i sextimmarsskift nere i basen. Mellan basen och militärförläggningen byggdes också en missilhangar. Själva missilbasen var utrustad med fyra stycken s.k. R12 missiler med en räckvidd över hela Västeuropa.

Missilerna var 23 meter långa och basen omgavs av hela sex stycken säkerhetszoner med både vakter och elektriskt stängsel. Endast en gång var basen satt i en form av beredskap och det var under Pragvåren 1968 när sovjetiska stridsvagnar gick in i Prag. Missilerna var då riktade mot Västtyskland som svar på ett eventuellt angrepp från NATO. Missilbasen avvecklades 1978 som en del av nedrustningsavtalen som ingåtts mellan USA (NATO) och Sovjetunionen (Warszawapakten). Basen hade även upptäckts av amerikanska satelliter. Under de sexton år som basen var operativ inträffade inga olyckor i samband med hanteringen av missilerna. De olyckor som inträffade var när ett par värnpliktiga ramlade ner i en silo i samband med underhållningsarbete. Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 plundrades basen på allt som kunde användas av lokalbefolkningen (missilerna hade dock förts iväg redan 1978).