Sandweiler
I Sandweiler, drygt en kilometer från den amerikanska krigskyrkogården i Hamm, ligger knappt 11 000 tyska soldater begravda som stupade under Ardenner offensiven. Kyrkogården var när den invigdes 1952 den första för tyska soldater som stupade under andra världskriget som upprättades utanför Tyskland.
Nuvarande status: Kyrkogård (2008).
Läge: 49° 36' 34 N 6° 12' 20 E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Beevor, Antony: Ardennerna 1944 (2015).
Många gånger försvinner den enskilda människan i all den statistik vi matas med när det kommer till andra världskriget. Det är egentligen inget fel med statistik eftersom det ger oss något konkret att förhålla oss till med det säger absolut ingenting om de mänskliga tragedier som döljer sig bakom statistiken. Men ibland lyfts det fram ett ansikte i statistiken och vi får en bild av människan. På den här kyrkogården stannade jag utan anledning till vid en grav där två soldater vilade. Den ene var obergefreiter Martin Halbinger, 33 år, och den andre var grenadier Johann Lechtenberger, 16 år.
Jag har ingen aning om vilka de var och än mindre kände jag till något om deras bakgrund. Var de emot kriget? Var de hängivna nazister? Var de krigsförbrytare eller hade de förhindrat krigsförbrytelser? Jag vet inte, men en sak vet jag, deras död innebar en tragedi för deras anhöriga. Någon förlorade kanske sin man, pojkvän, son, fader, bror, farbror, morbror. Kanske hade Johann och Martin förlorat någon anhörig medan de själva var i livet? I så fall vilka och när? På så vis skiljer sig inte Martin och Johann och deras anhöriga från andra människor som förlorat någon nära anhörig. Lidande är något som alla kan känna, även tyskar, men deras lidande talas det oftast tyst om.