Treblinka II

På våren 1942 hade SS lokaliserat en avskild plats för det tredje och sista lägret som skulle upprättas för att mörda Generalguvernementets judar (operation Reinhardt). Platsen låg ca tio mil nordöst om Warszawa några kilometer från en by som heter Treblinka. Lägret var ämnat främst för att mörda judarna i Warszawas getto. Lägret upprättades ca två kilometer från ett arbetsläger som hette Treblinka och som varit i bruk sedan juni 1941. Arbetslägret kom sedermera att kallas för Arbeitslager – Treblinka I och förintelselägret för bara Treblinka II. Fångar från Treblinka I tvingades bl.a. till att bygga Treblinka II. Treblinka II var till ytan ca 600 gånger 400 meter och precis som vid de övriga två lägren (Belzec och Sobibor) inom operation Reinhardt mördades judarna med koloxid (motoravgaser) i tre mindre gaskammare, kropparna begravdes därefter i stora massgravar. Treblinka II stod klart i slutet på juli 1942 och dess förste kommendant var SS-Obersturmführer Irmfried Eberl, en 32 årig veteran från det nedlagda T-4 programmet.

Judarna transporterades till Treblinka i godsvagnar men under lägrets första driftmånad präglades det av kaos eftersom det anlände transporter i större takt än vad lägret kunde mörda. De ansvariga för operationen (Reinhardt), Odilo Globocnik och Christian Wirth, ersatte Eberl med Hauptsturmführer Franz Stangl som sedan maj 1942 varit kommendant i förintelselägret Sobibor. Även Stangl var en veteran från T-4 programmet. Stangls främsta uppgift blev att göra Treblinka funktionsdugligt igen och se till förintelseprocessen fortskred utan några missöden. Stangl visade sig vara en god organisatör och genomförde de förändringar som behövdes, bl.a. ersattes de ursprungliga tre gaskamrarna med tio större gaskammare.

Under Treblinkas första en och halv driftmånad mördades ca 265 000 judar från Warszawas getto. Mellan augusti och november samma år deporterades ca 350 000 judar från distriktet Radom. Mellan oktober 1942 och februari 1943 deporterades ca 110 000 judar från distriktet Bialystok. Minst 33 000 judar deporterades också till Treblinka från distriktet Lublin efter att Belzec avvecklats. Det deporterades även judar till Treblinka från det av Bulgarien ockuperade Grekland och det nuvarande Makedonien. Ca 8000 judar deporterades från Theresienstadt i Böhmen och ett mindre antal judar deporterades till Treblinka från Tyskland, Österrike, Frankrike och Slovakien via transitläger eller getton i Generalguvernementet. Förutom judar så mördades också ett litet antal romer och polacker i Treblinka.

Under våren 1943 började nazisterna öppna massgravarna och kremera kropparna, antalet transporter började också minska vilket tydde på att lägret var på väg att avvecklas. De fångar som av nazisterna valts för att arbeta i lägret förstod att de skulle mördas när de inte längre behövdes. Därför började fångarna att organisera sig och planera en flykt. Ett projekt som givetvis var mycket vanskligt då det alltid fanns informatörer bland fångarna. Därför var det viktigt att flykten planerades av så få som möjligt men att ändå så många fick möjlighet att fly. Fångarna hade lyckats komma över ett mindre antal vapen och flykten/upproret bröt ut den 2 augusti. Olyckligtvis hade inte fångarna i läger III (där gaskamrarna och massgravarna fanns och som var avskilt från det övriga lägret) underrättats om flykten. Omgående började SS en massiv jakt på de flyende fångarna. Många fångades in under de närmaste dagarna eftersom det var svårt för dem att undgå upptäckt.

Treblinka skadades svårt vid upproret eftersom flera byggnader hade satts i brand. Det förekom inga fler gasningar efter upproret och de sista som mördades i Treblinka var en grupp judiska flickor som sköts i slutet på november 1943. Direkt efter upproret beordrade Himmler att Treblinka skulle avvecklas eftersom majoriteten av de polska judarna var mördade. Treblinka hade fyllt sin uppgift och behövdes inte längre. Alla byggnader revs och den tekniska installationen demonterades och det planterades blommor (lupiner) och träd på platsen. Treblinka hade mellan juli 1942 och november 1943 mördat mellan 700 000 och 800 000 judar varav de flesta inom en period av åtta månader. Mellan 30 – 40 personer överlevde Treblinka. Stangl blev efter upproret entledigad från sin tjänst och hans ställföreträdare Kurt Franz blev ny kommendant med uppgiften att avveckla och förstöra lägret.