Warszawa getto


Gettot i Warszawa upprättades i november 1940 och var det största judiska gettot som fanns i det ockuperade Europa. När gettot var som störst under 1941 uppgick gettots invånare till ca 450 000 personer. Detta motsvarade ca 30 % av Warszawas totala invånare. Därmed var Warszawa den staden efter New York med störst andel judiska invånare. Dessa invånare bodde på en yta av ca 400 hektar vilket motsvarade 2,4 % av Warszawas totala yta.

Gettot omgavs med en mur och spärrades av från den övriga staden och det var bara tillåtet att lämna eller besöka gettot med speciella tillstånd. Invånarna i gettot tilldelades 253 kalorier per dag/person, icke judiska polacker tilldelades 2353 kalorier per dag/person och tyskar tilldelades 5613 kalorier per dag. Det rådde precis som i andra getton stor brist på mat, mediciner och andra förnödenheter. Spridningen av bl.a. tyfus var därför omfattande.

I juli 1942 började nazisterna deportera Warszawas judar till främst Treblinka. Deportationerna skedde från umschlagplatz (omlokaliseringsplats) i gettots norra del. Deportationerna fortsatte under hela året och rykten om Treblinka nådde invånarna i gettot. I januari 1943 genomfördes ett mindre uppror i gettot i samband med att nazisterna påbörjade den andra stora aktionen mot judarna i gettot (den första aktionen var den mellan juli och september 1942). Upproret varade bara i några dagar men det får ändå ses som en temporär seger för upprorsmakarna eftersom bara 5000 av de planerade 8000 deportationerna kunde genomföras.

Men Invånarna i gettot förstod att nazisterna skulle komma tillbaka för en slutgiltig likvidering av gettot. Därför började bl.a. de judiska kamporganisationerna Zydowska Organizacja Bojowa (ZOB) och Zydowski Zwiazek Wojskowy (ZZW) i den mån det var möjligt smuggla in vapen och förbereda ett försvar. När nazisterna påbörjade den slutliga avvecklingen den 19 april 1943 kunde judarna i viss mån försvara sig på ett sätt de inte tidigare gjort. Judarna hade god lokalkännedom om gettot både ovan och under mark och fördröjde därmed rensningsaktionerna genom att framförallt hålla sig gömda i avloppen och i bunkrar.

Men nazisterna drev sakta men säkert ut judarna från sina gömställen genom att spränga husen och använda både eldkastare och tårgas. Den 8 maj lokaliserade nazisterna kommandocentralen på adressen Mila 18 vilket resulterade i att större delen av upprorets ledarskick dödades eller begick självmord. I brist på ledarskap kapitulerade majoriteten av övriga beväpnade judar en vecka senare. Det forna gettot låg då i ruiner.

Som ett symboliskt slut på striderna lät den nazistiske befälhavaren SS-Brigadeführer Jürgen Stroop spränga Warszawas stora synagoga den 16 maj. Sporadiska strider fortsatte dock fram till i början av juni 1943. Bland ruinerna upprättade nazisterna ett koncentrationsläger där en av uppgifterna för fångarna blev att röja upp det forna gettot. Lägret kallades för KL Warschau och underställdes Majdanek i april 1944.

Den rensningsaktion som nazisterna trodde att de kunde genomföra relativt smärtfritt på några dagar fortgick i ca tre veckor och var av stort symboliskt värde. Judarna hade visat inför omvärlden, sig själva och nazisterna att de kunde kämpa tillbaka. Exakt hur många som dog under upproret är svårt att uppskatta. Enligt nazisterna hade rensningsaktionen resulterat i att 56 065 judar antingen hade arresterats eller dödats under aktionen. Nazisternas förluster uppgick enligt dem själva till 16 döda och 86 skadade.

Efter striderna sammanställde Jürgen Stroop en läderinbunden rapport med titeln, Es gibt keinen judischen Wohnbezirk in Warschau mehr (Warszawas getto finns inte mer). I både bild och text, dag för dag redogjorde Stroop för aktionerna. Efter kriget arresterades Stroop av de västallierade men överlämnades till Polen och ställdes inför en domstol i Warszawa där han 1951 dömdes till döden. Domen versktälldes 1952 i fängelset Mokotów, Warszawa.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med monument (2015).

Läge: 52°14'59.09" N 20°59'39.12" E (monument).

Att ta sig dit: Buss.

Kommentar:

Det finns delar av gettomuren kvar vid tre platser, ul Sienna 55, ul Zlota 60 och ul Walicow. Det finns t.o.m. hus kvar från gettots period på ul. Prózna. Monumentet över upproret finns längs ul. Ludwika Zamenhofa. Torget där huvudmonumentet ligger har blivit en plats för omfattande kommersialism med diverse souvenirstånd. På sjuttioårsdagen (19 april 2013) av upproret öppnade intill monumentet museet Museum of the History of the Polish Jews. Monument och museum i all ära men något som skulle vara intressant vore om någon av de alla bunkrar som judarna gömde sig i fanns bevarad. Skulle vara en speciell känsla att få kliva ner i en sådan och efter bästa förmåga försöka föreställa sig hur det var under upproret.

Litteraturtips: Szulc, Artur: ”Judarna har vapen” Upproret i Warszawa (2013).