Monte Cassino


Den 9 september 1943 landsteg amerikanska och brittiska styrkor på det italienska fastlandet vid Salerno söder om Neapel. Dagen innan hade Italien dragit sig ur kriget och Mussolini hade avsatts. Ständerna kring Salerno försvarades därför uteslutande av tyska styrkor. Efter ca en vecka hade ett brofäste etablerats och amerikanska och brittiska styrkor kunde påbörja avancemanget norrut med huvudstaden Rom som huvudmål.

Den italienska krigsskådeplatsen var dock problematisk med kuperad bergsterräng och ihärdiga höstregn som tärde både fysiskt och psykiskt på trupperna. Detta gjorde att de tyska försvararna med relativ lätthet kunde etablera nya och svårforcerade försvarsställningar längs den s.k. Gustav linjen. Men sakta men säkert avancerade de allierade norrut och vid årsskiftet 43/44 stod de vid staden Cassino, ca tretton mil söder om Rom.

Cassino är mest känd för sitt kloster som ligger strax utanför staden på en höjd av drygt 500 meter. Klostret hade byggts redan på 500 talet av Benedict orden och har under årens lopp förstörts, övergivits och återuppbyggts av olika aktörer. 1866 blev det ett nationellt monument med särskilt kulturhistoriskt (och religiöst) värde.

Den kuperade terrängen runt omkring Cassino och klostret utgjorde gynnsamma förutsättningar för tyskarna att uppföra en ny försvarslinje. De allierade inledde ett första anfall den 17 januari 1944 men detta anfall slogs tillbaka av de tyskarna. De allierade misstänkte att klostret användes som observationspost och beslöt därför att bomba klostret. Detta var ett kontroversiellt beslut eftersom det inte gick att bekräfta att tyskarna verkligen använde klostret och inte bara sluttningarna nedanför. Dess historiska värde var också något att ta med i beräkningen innan beslut togs att bomba klostret.

Den 15 februari 1944 förstördes klostret fullständigt av upprepade flyganfall och stora historiska kulturskatter gick förlorade. Som tur var hade munkar med tyskarnas tillåtelse evakuerat värdefulla kulturskatter i december 1943. Då det visade sig att klostret inte hade använts av tyskarna för militära syften blev bombningarna än mer ifrågasatta. Men de ruiner som bombningarna hade medfört skapade goda möjligheter för tyska fallskärmstrupper att etablera ett svårforcerat försvar.

I mars inleddes en ny offensiv mot staden och den här gången utkämpades striderna framför allt i och omkring själva staden. Bittra strider utkämpades och sakta men säkert vann de allierade mark och tvingade tyskarna till reträtt. Det slutgiltiga avgörandet kom i maj 1944 då de allierade lyckades omringa de kvarvarande tyska försvararna. Den 18 maj placerade polska styrkor den polska flaggan vid klostret som då fick symbolisera att slaget om Monte Cassino var över. Under ca fyra månader förlorade de allierade ca 55 000 man medan tyskarnas förluster uppgick till ca 20 000 man. Efter kriget återuppbyggdes klostret.

Nuvarande status: Återuppbyggt med museum (1998).

Läge: 41° 29' 24" N, 13° 48' 50" E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

När jag besökte klostret 1998 tog jag tåget från Rom över dagen och från stationen i Cassino tog jag sedan en buss upp till klostret. Då fanns det ett litet museum med diverse föremål som antagligen hittats bland kloster ruinerna. Sedan mitt besök har det byggts en finare och värdigare museum vid klostret som berättar om slaget. Ca 700 meter från klostret finns det en polsk krigskyrkogård som kan nås från klostret. I och omkring Cassino finns det fler krigskyrkogårdar, bl.a. en tysk och en allierad, och diverse andra monument, bl.a. utslagna amerikanska stridsvagnar. För den intresserade finns det en del att upptäcka och det gör man bäst om man har tillgång till bil då flera platser ligger utanför Cassino.

Litteraturtips: Parker, Matthew: Slaget om Monte Cassino (2005).