Rom getto


I takt med att tyskarna erövrade Europa hamnade den judiska befolkningen i respektive erövrat område under tysk kontroll. Detta innebar att deras liv hamnade i omedelbar fara. I stater som var allierade eller samarbetade med Nazityskland förväntade tyskarna sig ett samarbete i judefrågan, m.a.o. att judarna skulle överlämnas till tyskarna. Från italienskt håll så hade de en annan syn på judar än vad tyskarna hade, det fanns en mildare antisemit som inte alls var så radikal och mordisk som tyskarnas. Italien var inte alls intresserad av att lämna ut de italienska judarna. Detta innebar att så länge Italien var självständigt riskerade inte judarna att lämnas ut till tyskarna. Men när Mussolini störtades i september 1943 och Italien kapitulerade till de allierade ockuperade tyskarna norra och mellersta Italien. Detta innebar att det skydd som judarna fram till dess haft nu var borta och de riskerade att deporteras till Östeuropa.

I september 1943 fanns det ca 12 000 judar i Rom. Chefen för SIPO och SD, Obersturmbannführer Herbert Kappler, krävde en lösensumma i utbyte mot att lämna Roms judar ifred. Lösensumman betalades i slutet på september men Kappler hade inga planer på att hålla sin del av löftet. Den 16 oktober genomförde Kappler razzior över hela Rom och ca 1000 judar arresterades. Dessa sattes i ett temporärt uppsamlingsläger i en militärskola i centrala Rom. Efter några dagar fördes judarna till Tiburtina stationen i Rom varifrån de deporterades med tåg till Auschwitz. Efterföljande razzior innebar att ytterligare ca 800 judar arresterades och deporterades till Auschwitz.

Att inte fler judar arresterades berodde bl.a. på att den italienska polisen inte deltog i razziorna och att flera judar flydde till Vatikanen i centrala Rom. Dessa kom inte tyskarna åt eftersom Vatikanen var en självständig stat vars suveränitet inte tyskarna vågade utmana. Lägg dessutom till att italienarna överlag var emot tyskarnas behandling av judarna vilket innebar att tyskarna fick sköta allt själva utan hjälp från lokala myndigheter och organ. Detta innebar att ca 10 000 av Roms judar överlevde. Rom befriades av amerikanska trupper den 4 juni.

Som i andra västeuropeiska länder så upprättades inget getto i Rom. Getton var något som upprättades i Östeuropa mellan 1939 och 1943 då de systematiskt började avvecklas och invånarna skickades till något koncentrationsläger eller mördades. Däremot fanns det i Rom ett gammalt judiskt getto som existerade under olika former mellan 1555 och 1888. Detta var då det sista gettot i Europa som existerade innan tyskarna återinförde gettona 1939. Även om gettot efter 1888 inte längre existerade hade det en judisk prägel och när tyskarna i oktober 1943 påbörjade sina razzior var det tidigare gettot ett prioriterat mål.

Nuvarande status: Bevarat med minnestavlor (2018).

Adress: Via del Portico d´Ottavia, 00186 Rom.

Att ta sig dit: Buss till Piazza Venezia.

Kommentar:

Den judiska prägeln i det som var gettot finns kvar och det finns ett flertal judiska caféer och restauranger och en synagoga. För övrigt ett mysigt kvarter med små gränder och gator. En bit utanför gettot och längs med Tibern ligger den militärskola som fungerade som ett temporärt uppsamlingsläger för de judar som arresterats. Den finns kvar och på fasaden finns det en minnestavla. Vid stationen Tiburtina fanns det i alla fall innan den byggdes om 2011 en minnestavla över deportationerna. Jag låter det vara osagt hur det ser ut efter ombyggnationen, jag hittade ingen när jag var där 2018 och jag har heller inte lyckats få fram någon info om detta.

Litteraturtips: De Felice, Renzo: The Jews in Fascist Italy: A History (2001).